Vi borde anamma Wikileaks initiativ

Man häpnar inte över Wikileaks nya uppgifter om förbrytelser i Irak. Man måste vara på det klara med att krig inte är någonting annat än krig. Inte befrielse, inte demokrati, inget som avslutas över en natt och ingenting som Sverige bör ägna sig åt.

Wikileaks har lyckats bättre än någon annan organisation att bekämpa blodbadet i Irak. Några sanktioner från omvärlden har USA inte fått över sig, inte heller några betydande fördömanden förutom de hundratusentals demonstranter som högljutt protesterat mot två illegitima krig. Det Julian Assange och de andra gör är att radera ut det som många i Västvärlden tagit för konstruktiv krigföring, den sorten som befriar, som bygger upp sjukhus och skolor som den själv förstört och som tydligen inte står i vägen för Nobels fredspris.

En av de mest grundläggande aspekterna i idén om demokrati är statsmaskineriets genomskinlighet. Att den enskilda medborgaren har insyn i vilka beslut som fattas innan de fattas. Vi vet att det inte finns något sådant i praktiken och att staten, oavsett vilken, alltid försöker mörka genanta sanningar.

Internet har visat sig vara en ovärderlig tillgång i kampen för medvetenhet och ställningstagande. Det har särskilt utnyttjats i diktaturer, vars regimer omöjligt kan kontrollera nätets vidd och användning. Ett liknande slags medvetenhetens motstånd inträffade för flera sekler sedan med Gutenbergs tryckpress, som inte heller den kunde kontrolleras, varken av stat eller kyrka.

Vi medborgare som omsluts av omedvetenhetens imma bör bejaka insynsfriheten som följer av Wikileaks arbete. För hade vi haft mer insyn i vad vår egen regering beslutar, hade vi förmodligen sluppit svenska soldaters död i Afghanistan. Besluten har kommit smygande utan något riktigt opinionsstöd: först svensk militär i Afghanistan i humanitärt syfte, sedan en plötsligt aggressiv hållning som i praktiken innebär regelrätt krig. Mot vilka? Det är numera svårt att specificera.

I samma veva går Säpo ut med något slags terrorvarning, som förmodligen är reell även om man inte vill avslöja dess art. Realiteten kommer av Sveriges inblandning i ett krig som inletts på illegitima grunder. Man måste känna till att man inte kan kriga i andra världsdelar utan att det egna landet drabbas. Vilka förmåner som staten tjänar in på det militära stödet är okänt. Är det ett sätt att förbereda landet för Nato-medlemskap? Är det ens en förmån?

Wikileaks kräver insyn och tar den på det mest naturliga sättet, genom det fria mediet Internet. Det borde vara en påminnelse om att den breda befolkningens insynsfrihet finns hitom horisonten om vi gör annat med nätet än jämför priser på mobilabonnemang.

Fedja Borčak