Sommarintervjun: Att ge ut en bok på egen hand

Alternativa former av bokutgivning blir allt vanligare. Bloggböcker, interaktiva sms-historier, egenutgivning och småskaliga förlag fortsätter att frodas, trots de kulturella barriärer som byggts upp av de traditionella förlagen. Vi på Benshi tycker att det är spännande, särskilt som bokbranschen i mångt och mycket är dominerad av ett och samma bolag. Kommer bokmarknaden i sinom tid att luckras upp på samma sätt som inom musikens värld? I sommarstiltjen pratade Benshi med Andreas Samuelsson, som nyligen släppte sin bok Errolf van Heede: Blodstänk och The Clash-linnen – en deckargåta. Och vad passar bättre i hängmattan än en tämligen speedad göteborsk deckarhistoria?

Hej, Andreas! Du har precis gett ut en bok på egen hand. Kan du beskriva den för läsarna?

Jag skulle i ärlighetens namn säga att jag inte lagt jättemycket vikt vid den språkliga aspekten. Eller rättare sagt, inte vid avvägande av meningsuppbyggnader och grammatik. Men det handlar för mig snarare om att hitta rätt ord i dom rätta sammanhangen. Jag är en nörd vad gäller personbeskrivningar och detaljer i beskrivningar av miljöer, vilket definitivt märks i boken. Det har skrivits för många tråkiga lektion 1-deckare där huvudpersonen är en alkoholiserad frånskild polisman som heter nåt beige i stil med Kurt Nilsson.

Men! Namnet Errolf Van Heede sätter sig hos folk har jag märkt, vilket var min förhoppning. Jag älskar klassisk spänning med små cliffhangers här och där men är mindre intresserad av hur många kroppsdelar som avlägsnas när eventuella mord går till och hur mycket blod som smetats på väggarna. Så fort det skenar i den bemärkelsen så tappar jag intresset. Jag har länge haft en ambition om att väva in alla dom ingredienser som ligger mig varmt om hjärtat i en klassisk deckargåta. I mina böcker så blir det ett stort fokus på musik, mat, kläder, konst, platser… Den största behållningen jag själv hade då jag läste Leif GW Perssons alternativa Palmemords-serie var så fort det skulle ätas i böckerna.

Det medföljer också en skiva till boken. Är skivan direkt kopplad till boken eller är den som en extra bonus – hur fungerar text och musik kompletterande i ditt skapande?

Vad gäller skivan så är det texterna som har små kopplingar till böckernas innehåll, men från början beror det mest på att jag hela vägen har haft samma visioner om platser, händelser och miljöer. Idén att sätta en låt (av annan artist) som soundtrack till varje kapitel kom sig av att jag kom på mig själv med att alltid sitta och göra unika playlists som skulle passa till skrivandet just den kvällen, så då föll det sig naturligt att faktiskt delge läsarna det mest utmärkande alstret för respektive kapitel.

Vilka faktorer gjorde att du valde att ge ut din bok på egen hand istället för att som vanligt skicka in till traditionella förlag?

Det var helt enkelt min brist på tålamod som gjorde det. Jag har aldrig orkat med att vänta på att fel folk skall förstå vad man håller på med. Man är ju som artist eller konstnär (eller i alla fall bör vara i mitt tycke) trots allt lite narcissistisk och jag tror så starkt på något om jag låtit det gå så långt som till utgivning att jag bara måste få ut det hela på marknaden – eller rättare sagt, till folk. Då orkar jag inte vänta på att ytterligare någon småsvår småländsk farbror med pipskägg ska säga:

“Jaa-a….det var ju ett ovanligt grepp det här får jag säga…..jag vet inte jag om detta är något att satsa på.” Förlaget som jag till sist valde att ge ut boken via gav så riktigt bra service redan innan dealen var ett faktum att jag till slut valde dom. Dom backar verkligen upp med HELA kitet vad gäller själva utgvningen och allt runt omkring boken!

Var det svårt? Har du några tips till den som vill göra samma sak?

Som sagt. Jag säger skit i att gå den traditionella vägen! Det är värt att satsa lite pengar till en början (har lagt in lite i promotion som annonser, flyers etc) och faktiskt dels få en fysiskt existerande produkt att visa upp (det är trots allt så att det är lättare att presentera även för förlag om layout och helhet även syns) och få igång lite ruljans promotionmässigt.

Du gör också musik. Ser du några likheter mellan musikbranschen och bokbranschen? Tror du att det kommer att röra sig mot den utveckling vi sett när det gäller musikartister också när det gäller böcker, det vill säga att författarna upptäcks via internet av användarna själva?

Jag tror definitivt att det i till och med i större utsträckning finns en framtid där vad gäller böcker och författares sätt att marknadsföra sig än för musik. Jag menar, bokbloggar har redan ett ganska aktat rykte (även en hel mängd av alla dom små “okända” sådana) inom branschen (på alla plan). Eftersom det handlar om skrift så är ju inte folket som läser böcker direkt främmande för recenserande, bloggande etc… och så klassikern: vågar inte storbolagen satsa på något ens en aning avvikande så kör författarna sitt egna race! En klyscha….men våga!

Hur har det gått med boken? Var hög försäljning ens ett syfte, och är det något att hoppas på vid egenutgivning?

Jag hade verkligen inga förväntningar vad gäller försäljning av boken, dock givetvis förhoppningar. Men jag tror att eget promotande ger mer än man tror. Har skrivit här och där i bokforum och även givetvis i artisters gästböcker etc då det är en hel del musiknörderi i boken. Jag har faktiskt inget hum om vad “bra försäljning” är i mitt ställe. Men i min värld är det riktigt roligt att det nu verkar ha tagit fart och att dom första 100 exemplaren snart är slutsålda. Dessutom har det beställts en del av bibliotek och bokhandlare. Det triggar en att faktiskt fortsätta på uppföljaren. Och som svar på sista frågan: det är något att hoppas på, såklart! Dock inte något att räkna med.

Vi på Benshi önskar Andreas lycka till i sitt skapande av multimediala deckargåtor och ser fram emot att följa den fortsatta utvecklingen gällande kulturpublicering, på egen hand och via förlag.

Info: Errolf van Heede: Blodstänk och The Clash-linnen – en deckargåta av Andreas Samuelsson.

Text: Malene Jensen

Foto: Paula Sanchez