Skiss till teser om ordets betydelse i rak ordföljd

De senaste två hundra årens demokratiska utveckling har baserats på en strävan efter ett tillstånd som alltid är möjligt att förbättra. De senaste årtiondena, och det hela har snabbats på väsentligt under det allra senaste, har man talat om demokrati som ett uppnått samhällstillstånd, vilket på få punkter kan tänkas bli bättre. Det handlar numera om att bevara utstakade värden och etablerade föreställningar istället för att sluta sig till nya.

Den demokratiska potentialen som sådan existerar fortfarande, men enbart som en exportvara som skeppas till låsta diktaturer runtom i världen. Den egna överskottsproduktionen av stabilitet säljs med nästa last Gripen-plan, det vill säga dyrt.

Som vilken marknadsprodukt som helst är demokratin avsevärt förenklad vad gäller begreppsinnehållet, eftersom detta måste pitchas i korta möten, det vill säga i snuttmedia och tack vare det korta meddelandets suggestion. Innebörden schematiseras så att allmänheten ska hinna förstå meddelandet. Lägg därtill en vårdslös överanvändning av ordet och följden är urholkning.

Särskilt överanvändningen av termen demokrati har utvidgat innebörden så pass att ordet kan användas i vilket sammanhang som helst utan att det är möjligt att ifrågasätta. Sverige är i Afghanistan och Libyen på grund av behovet av demokrati. Sveriges märkligt inhumana immigrationspolitik är för den demokratiska ordningens skull. EU står för demokrati. FN sanktionerar väpnade konflikter framför samtal av samma anledning. Sverige går  med i NATO för demokratins skull.

Demokratins skull. Ordet fungerar som en sköld mot praktiskt taget allt.

Ordet demokrati fungerar, återigen, inte som en målsättning utan kan användas av dem som nu på sjunde dagen tar ledigt (notera relativt godtycklig hänvisning till Första Moseboken som förhoppningsvis ändå, om än något långsökt, gestaltar ett lättjefullt bortlämnande av ansvar).

Vidare: ordet öppnar dörrar. Ord som socialism och kommunism fungerade på samma sätt i Sovjetunionen. Att vara socialist betydde att ha potentiell tillgång till makt. Att vara demokrat i bemärkelsen att sätta sin tro till nyliberalism innebär idag potentiell tillgång till makt. Vitt skilda politiska utgångspunkter kan stödja sig på ordet, men på så vitt skilda villkor som det bara är möjligt. Den överlever som kan inge föreställningen om att samhället är färdigt, trots allt tydligare (läs uppmärksammade) brister.

Fedja Borčak