Musik: The Redskins uteblivna revolution

Vissa musiker får aldrig det erkännande de förtjänar. Antingen är de för okommersiella eller, som i fallet The Redskins, saknar de helt kommersiella ambitioner. De glöms bort och försvinner ur det allmänna medvetandet, utom hos den lilla kärna som förstått och insett värdet i den gömda musikskatten.

The Redskins bildades ur askan av det vänsterradikala punkbandet No Swastikas i York, England 1981. Sångaren och gitarristen Chris Dean hade tidigare varit verksam som musikjournalist i New Musical Express och var dessutom övertygad socialist och medlem i Socialist Worker’s Party.

Förutom den politiska åskådningen gjorde även hans subkulturella profil honom till en udda fågel i 80-talets Thatcherska Storbritannien. Dean var nämligen skinhead – en subkultur som från sin start på 60-talet gått från opolitisk ungdomsrörelse till nationalistisk farsot. Att vara skinhead var vid den här tiden inte sällan synonymt med att vara nynazist. Rakat hår och kängor var lika med våld och hat.

Tillsammans med sina bandkollegor Martin Hewes (bas) och Nick King (trummor) skapade Dean musik som var både dansant, melodiös och starkt politisk. Med influenser från punk, ska, rockabilly och Motownsoul påminde bandet en hel del om välkända akter som The Jam, The Clash och Dexys Midnights Runners. Tillsammans delade de arbetarrötterna och den smittande, direkta musiken. Dessutom lyckades alla fyra göra den samhällskritiska dimensionen till något mer än bara propaganda – en slags larger than life-känsla som inte kan förklaras på annat sätt än med bandens genuina låtskrivartalanger.

Till skillnad från The Clash, The Jam och Dexys Midnight Runners blev dock The Redskins karriär snöpligt kort. När trion (då bestående av Dean och Hewes plus den nye trummisen Paul Hookham) upplöstes 1986 hade de inte fått ut sig mer än en handfull singlar och ett studioalbum, det elva spår långa Neither Washington Nor Moscow (Decca Records). Kanske för att gruppens mål alltid sträckt sig bortom att skriva tre minuter långa poplåtar. Trots att bandet genomgående fick mycket god kritik ägnade de hellre intervjuer åt att tala om arbetslöshet och gruvstrejk än om nästa singel och missade därför chansen till en framgångsrik karriär.

Efter att gruppen splittrats försvann de helt ur det publika ljus som de aldrig riktigt nått. Hookham tog över slagverkssysslorna i folkrockgruppen The Barely Works, Hewes blev musiklärare och Dean sägs nu leva ett anonymt liv i Frankrike.

The Redskins fick aldrig sin revolution. Men de lämnade efter sig en musikskatt värd namnet och har blivit hjältar för många efterkommande artister. Fråga dig till exempel var svenska The Tough Alliance har hämtat inspirationen till Take No Heroes från. Eller vad man än idag kallar skinheads med vänstersympatier för.

Text: Erik Lövmo Jonsson
Foto: Arkiv