Musik: The Lost Notebooks of Hank Williams

Bob Dylan fick förtroendet att förvalta Hank Williams böcker med gamla låttexter och förväntades att på ett eget album sätta musik till de ofärdiga låtarna. Istället valde han att bjuda in en brokig skara artister för att slutföra jobbet. The Lost Notebooks of Hank Williams gör ett försök till att bredda artistens redan tunga kanon.

Nog för att The Lost Notebooks of Hank Williams är ett ohjälpligt spekulativt albumprojekt. Williams musikaliska vision förblir oformulerad och således också ofullständig. Men med lyriken som utgångspunkt bjuds det in till ett intressant öppningsläge för tolkning och komponerande.

Det handlar om att klä kött över ett naket skelett, en stomme av ord som signalerar den tänkta musiken enbart genom konnotationer till tidigare låtmaterial. Det föder måhända ett av experimentlusta fattigt resultat men kittlar också i den spöklika gissningsleken om vad som kunde ha varit.

Mycket spelas alltså säkert här. Det är countrymusik formulerad efter Williams normskapande form. Såväl Bob Dylan och Levon Helm som Alan Jackson och Merle Haggard visar att de är rotade i den framlidnes fåra, med mogna och vördnadsfulla uttolkningar av Williams musikaliska arv.

För all del, det låter ofta lite bekvämt, eller försiktigt, som om de åldrade männen trots allt har levt allt för nära Williams musik allt för länge.

Mer spännande blir det när yngre förmågor tillåts sätta färg på och filtrera föräldragenerationens lyssning efter egen förmåga. Norah Jones How Many Times Have You Broken My Heart? är förvisso en rätt så blek historia. Men såväl Jack Whites Rolling Stones-kryddade You Know That I Know som Jakob Dylans kompakta tonsättning av Oh, Mama Come Home vågar ta ut svängarna lika ödmjukt som intresseväckande.

Allra bäst låter Lucinda Williams I’m So Happy I Found You och Holly Williams Blue Is My Heart. Båda är laddade stycken musik, där samspelet mellan beståndsdelarna tillåts omfamna varandra med sömlös självklarhet.

The Lost Notebooks of Hank Williams är i första hand en postum hyllning till Hank Williams. Den är många gånger lyckad och välkommen i sin förmåga att undvika att okritiskt spä på saliggörandet av artisten. Men med ett musikaliskt fokus vars trygga förhållningssätt också minimerar experimentlustan upplevs albumet inte heller särskilt angeläget, mer än som spekulativ kuriosa.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Columbia Records

Info: Diverse artister  – The Lost Notebooks of Hank Williams (Columbia Records/Sony Music)

Lyssna på Spotify.