RSS Feed for This PostBenshi om...

Musik: Slidegitarrister x 2

Två utmärkta slidegitarrister vandrar instrumentalmusikens väg. Den ene med tematisk konsekvens mot svindlande intimitet, den andre hopplöst trevande i ett generiskt sexsträngat landskap.

Sonny Landreth – Elemental Journey

Sonny Landreth är förmodligen mest bekant som det närmaste en Mike Campbell eller Little Steven som John Hiatt har kommit. Såväl flitigt anlitad i Hiatts The Goners som på egen hand står Landreth med båda fötterna stadigt förankrade i jordig blues och country där lika finkänslig som burdus slidegitarr tillåts stort spelrum.

Elemental Journey är artistens första helt instrumentala album, på pappret en inte alls dum idé. Landreth är en uttrycksfull gitarrist, väl införstådd i de små uttryckens förmåga att bära stora kompositioner och begåvad med musikalisk fingertoppskänsla där det ekvilibristiska aldrig övergår i styvhövdat skryt.

Därför är det synd att behöva konstatera att tämligen få av de lovvärda egenskaperna tillåts spelrum här. Nog för att anslaget är förhållandevis anspråkslöst och att utrymme stundtals ges för riktigt fint, expressivt slidespel, men allra oftast ser Elemental Journey Sonny Landreth följa kompassnålen mot tvingat sterila greppbrädeövningar.

Landreth må ha sökt sin form omsorgsfullt i de vokalt ordlösa musikaliska landskapen men landar på en sedan tidigare alltför hårt upptrampad stig, där den eftersträvade tematiken upplevs lånad från tidigare sökare på vilseresa mot de tekniskt fulländade gitarristernas återvändsgränd.

Närvaron av det uselt karaktärslösa radarparet Joe Satriani och Eric Johnson avhjälper förstås föga av bristerna. Snarare stärker deras tillfälliga inhopp intrycket av en skarp artist som här sväljer den instrumentala gitarrmusikens alltför ensidigt obligatoriska konventioner utan större eftertanke. Resultatet blir ett album av falsk skrytbyggekaraktär där ljusglimtarna är alltför få för att kunna upprätthålla någon som helst ihållande substans.

Peder af Ugglas – No4

Till skillnad från Landreth drar Peder af Ugglas fördelar av ett betydligt mer konsekvent tematiskt bagage. På sitt fjärde album fortsätter artisten att utforska ett jordnära musikaliskt universum i spatial upplösning

af Ugglas är också han en alldeles strålande slidegitarrist som i sina bästa stunder lyckas bygga soniska rum kring sig själv med hjälp av minst lika flyhänt behärskande av mandolin, piano och orgel.

No4 är ett påtagligt intimt album, stundtals avskalat till tystnadens gräns konstruerar det ett rangligt musikaliskt bygge av oskärpa och tvetydighet där struktur och textur blir svårt åtskiljbara sidor av samma mynt.

I de avvaktande och geografiskt trevande penseldragen som vill landa i något tillfälligt beständigt ryms inte bara ett skenbart stadigt hemmahörande i tonerna och klangernas lekfulla landskap, men också ett vilset sökande i dunkelt upplyst urban natt.

Mark Andersson

Info: Sonny Landreth – Elemental Journey (Proper/Rootsy)
Peder af Ugglas – No4 (Rootsy)

Tipsa om artikeln / Lägg som bokmärke:
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google
  • Live
  • Pusha
  • TwitThis
  • MySpace

Trackback URL

RSS Feed for This PostKommentera