Musik: Several Shades of Why

J Mascis har blivit en grunge-legend i sin egen rätt. Som en av nittiotalets mest omhuldade gitarrister är han lika berömd för sitt tjurskalliga egensinne som maniskt sönderfuzzade gitarrspel.

Sällan en musiker benägen att ta de mest snäva av kurvor är artisten heller inte känd för att alltför ofta vända upp och ner på sitt vid det här laget lika hårt etablerade som väl uppskattade konstnärskap.

Det är med andra ord inte särskilt förvånande att det övergripande intrycket när Mascis på sitt femte album i eget namn skalar av det återförenade Dinosaur Jr.-slamret för att fresta med ett sällan blottat, tillbakalutat akustiskt uttryck är just det att ingenting har hänt.

Artisten jobbar efter den välbeprövade devisen om att en bra låt är en bra låt är en bra låt. Och han gör det med den äran. Det finns nämligen inte ett spår på Several Shades of Why som inte hade gjort sig lika fint i välbekant och hårt distorterad rockstänkarkostym. Men J Mascis väljer att hålla igen och skala av, snarare för att han kan än för att det faktiskt behövs.

Resultatet blir en liten godbit till album. Uttrycket är blygsamt återhållsamt med få utsmyckande detaljer utöver Mascis röst och akustiska gitarr. Det är hantverksmässigt starkt och många gånger påfallande närvarande. Men Several Shades of Why är också ett album vars kanske största behållning är den, måhända inbillade men alltjämt påträngande känslan av att uttrycket lika gärna hade kunnat vara det för J Mascis betydligt mer välbekanta.

Det är ett personlighetskluvet album, barskrapat och självklart men också flyktigt framstår det som en försiktig andningspaus på en långt mer väl utstakad väg.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Sub Pop

Info: J Mascis – Several Shades of Why (Sub Pop/Border)