Musik: Nothing is Wrong
Skribent: Mark. Aug 31, 2011. Kategori: Featured, Musik
Jackson Browne tecknade partituret till Dawes musikaliska gärning redan 1972. Bandet vilar bekvämt där, i den somrigt blåsiga Kalifornienrockens vagga. Å ena sidan krokar man lättjefullt fast i en väl etablerad musikalisk tradition, å andra låter Dawes inte retroflirtandet överspegla de egna kompositionernas inneboende bärkraft.
För även om sjuttiotalets spöken ibland mer än lovligt skamlöst hemsöker albumets tio spår förblir influenserna allt som oftast en språngbräda till högst välsnidade rocklåtar.
Det mesta är tämligen klanderfritt framfört och snyggt uppklätt i murrigt producerad sjuttiotalskostym. Likafullt råder det ingen större tvekan om att Nothing is Wrong är musik skapad på inga andra bevekelsegrunder än de rent traditionalistiska och att Dawes är ett band så hårt indoktrinerat i rockförfädernas musikaliska arv att det kanaliseras i albumets varje ton och skiftning.
Tom Petty seglar förbi i rockiga öppningsspåret Time Spent in Los Angeles, The Byrds och Buffalo Springfield i stämsångsexplosionen How Far We’ve Come och så de närmast övertydliga influenserna från Jackson Browne. I tjocka penseldrag färgar de av sig på albumhelheten, med den pojkaktiga naiviteten och den redan vuxne mannens obekväma frågor kring vad det är att bli vuxen och man fullt intakta. Svaren är förstås inte svårare än FM-rocken är ett lättillgängligt ideal. Men anslaget gör balansgången mellan det originella och det alltför väl återvunna något svajig.
Måhända är ambivalensen själva poängen med Dawes konstnärskap, att blicka tillbaka för att ta sig framåt och våga erkänna att man räds det egna livets stora frågor. Så står gruppen ändå stadigt på egna ben, lika mycket tack vare yrkesskickligheten som det lyhörda örat. Att albumets bästa spår råkar vara det där Jackson Browne själv gästar får väl mest ses som olycklig ironi.
Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Loose
Info: Dawes – Nothing is Wrong (Loose/Border)
Lyssna på Spotify
