Musik: No Better Than This

Med 2008 års Life, Death, Love And Freedom hittade John Mellencamp hem tillslut. Efter år av toppar och djupa dalar samlade sig den då 57-årige artisten för ett, om inte arkaiskt grävande så åtminstone starkt rockhistoriemedvetet guldkorn till platta.

Albumet representerade den efterlängtade förlösningen i Mellencamps sentida strävan bakåt för att ta sig framåt. En inbjudan till lyssnaren att ta del av såväl ett musikaliskt sökande efter egna rötter som en pågående tyst strid med den svåravsköljda image som har förföljt artisten sedan Cougar-tiden. Resultatet blev en lyckad övning i naket ärlig rockmusik och John Mellencamps till dags dato starkaste album.

Ingen överraskning då att nya No Better Than This i mångt och mycket följer i de hjulspår som drogs i det mångfacetterade rockarvet på föregångaren.

T Bone Burnett finns än en gång i producentstolen och resultatet låter därefter. Inspelad live på en gammal Ampex 601-bandspelare och med endast en mikrofon är ljudbilden smutsigt avklädd. Primitiv men allt annat än missljudande.

Albumets tretton spår tar avstamp i samma uttryck som blottades på föregångaren, men artisten väljer här såväl en något bredare instrumentering som ett vidare sållande ur den amerikanska rockmyllan.

Save Some Time to Dream är allt som Springsteens Working On a Dream borde ha varit. Opretentiös och slagkraftig. Right Behind Me, en atomsfärisk kamp för själslig frid till tonerna av rökig krogfiol och Love at First Sight en underfundig kärleksbagatell om vad som är och vad som kunde ha varit.

Allt är exemplariskt framfört av John Mellencamp och idel namnkunnigt manskap. Vid sidan om huvudpersonens med åren alltmer välljudande sandpappersstämma sticker Marc Ribots utsökta gitarrspel förstås ut mest, men också det snygga nyttjandet av Miriam Sturms stråkar bidrar till att sätta silverkant på albumets låtar.

Det rudimentärt avskalade anslaget är albumets huvudsakliga dominant. Så stark att den ibland kämpar med låtmaterialet om vad som egentligen ska vara albumets faktiska blickpunkt. Då och då svajar det betänkligt när låtarna inte riktigt lyckas vara tillräckligt intressanta för att stå rakryggat jämte lo-fi-produktionen.

Därmed inte sagt att det här är något annat än ett högklassigt rockalbum. Burnett och Mellencamp lyckas trots allt med att väva samman musciserande, låtmaterial och produktionstekniska detaljer till en stark albumenhet. Effektivt explosiv trots sitt sparsmakade uttryck.

Ärligheten och den hantverksmässiga kompetensen spelar fint jämsides John Mellencamps själsliga blottläggning, vilken när röken har lagt sig alltjämt framstår som No Better Than This bärande styrka.

Life, Death, Love And Freedom var ett svårslaget styrkebesked i artistens katalog. No Better Than This en förlängning av vad han etablerade där. Titeln talar för sig. John Mellencamp har sällan låtit bättre än såhär.

Text: Mark Andersson
Foto: Rounder Records/Universal

Info: John Mellencamp – No Better Than This (Rounder Records/Universal)