Musik: My Beautiful Dark Twisted Fantasy

Om den tematiskt starka men alltjämt hopplöst smöriga 808s & Heartbreak var förverkligandet av Kanye Wests halvironiska löfte att köra den egna karriären i botten torde My Beautiful Dark Twisted Fantasy representera det ångerfulla återerövrandet.

Artisten hade kunnat göra det lätt för sig. Gripa tag i de uttryck som formade honom till den samplade hiphopens främste samtida hänförare. Istället släpper West ur sig ett album som med lätthet hade kunnat kollapsa under sin egen tyngd. Det vore inte första gången som ett album såhär till bredden sprängfyllt av vågat artisteri och eklektisk bombast gick ett sådant öde till mötes.

Väl då att West är av så starkt musikarkitektoniskt virke att han faktiskt kan ro den smältdegel av uttryck som utgör My Beautiful Dark Twisted Fantasy i hamn. Rakryggat neddykandes i det extravagant överflödiga, ständigt balanserandes på gränsen mellan blodigt allvar och det svårt banala framstår Kanye West här närmast som en hiphopens svar på Jim Steinman.

My Beautiful Dark Twisted Fantasy är ett album av herkuliska proportioner. Lika hänsynslöst som intelligent varvas samplad King Crimson, Mike Oldfield och Black Sabbath med symfoniska utsvävningar, oräkneliga gästartister, sanslösa vocoder-utflykter och lika delar traditionell hiphop och rockinstrumentering.

Och så West själv förstås, någonstans där i mitten. Likt en manisk dirigent spinner artisten ett nät av hårt snidade länkar som får den skoningslösa stilblandningen att framstå som fullständigt självklar i sin väl sammanhållna prakt.

Alltid en skandalernas man, lika utstuderat brutal i sina mediala utspel som trogen sin musikaliska övertygelse blottlägger West här sitt dåliga samvete. Lite lagom ångerfullt avhandlas måttlösa skymfer i självterapeutisk psykoanalys utan att tumma alltför mycket på det egna goda självförtroendet.

Det är självupptaget förstås, ett överflöd av testosteronstinn attityd men också ett fortsatt, och för all del också eftertänksamt led i Kanye Wests ständigt pågående självständighetsförklaring. Det eviga stretandet för att ta sig bortom hiphop, bortom medial hype och självmytologiserande, som tar sig lika mycket uttryck i lyriken som i det gränslösa komponerandet.

My Beautiful Dark Twisted Fantasy är lika pompöst snobbig som självsäkert lekfull. Ett inspirerande album där luftig frihetssträvan i slutändan är det artistiska livsblod som tränger sig igenom ett minst sagt storslaget musikbygge.

Text: Mark Andersson
Foto: Universal

Info: Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy (Def Jam/Universal)