Musik: Ulf Lundell x 2

Ulf Lundell öppnar livearkiven och simultansläpper Roskilde Orange Stage 2 juli 1999 och Unplugged solo, två konsertupptagningar som fångar artistens låtskatt i diametralt olika ljus.

Ulf Lundells opluggade konsertsväng 2008 var måhända artistens mest uppfriskande sedan Sluggerturnén 1998/99. Lundell inledde ensam på scen, blandade och gav ur sångboken och skalade ner arrangemangen till de mest basala av beståndsdelar. Unplugged solo dokumenterar sagda konsertinledning, innan bandet efter någon timme gjorde Lundell sällskap på scenen.

Kronologin från konserterna har således fått stryka på foten. Istället tycks en russin-ur-kakan-filosofi ha fått styra urvalet. Måhända är det tråkigt att förlora såväl den fina konsertinramningen som Lundells högst underhållande mellansnack, men livealbumets dito bjuder ett annat sammanhang där lyssnaren lockas att betrakta såväl sentida som äldre material i ett alltjämt omsorgsfullt urval.

Med lyriken och Lundells begränsade men högst effektiva gitarrspel i omedelbart fokus framträder nämligen förenande nyanser i nytt och gammalt, det är ett kärleksfullt och kvasipedagogiskt sammanbindande av fyrtio års artisteri.

För visst lyser samma längtan igenom i såväl en snyggt avskalad När jag kysser havet som i inledande någorlunda färskingen Hungerdepartementet. Och nog blir den stretande oppositionen mellan en intensiv Den vassa eggen och den nyktra frälsningen i Naken nerför gatan än mer påtaglig här på samma sida samtiden.

Det övriga urvalet är också fint, framfört med breda accentfärger och väl uppblandat mellan gammalt och nytt. Bäst är Hon måste vara en kristen kommunist, Rebeller, Venus och Jupiter samt sällan vädrade Världens mitt och Diamanter från avlägsna syskonalbumen En eld ikväll och 12 sånger.

Unplugged-turnén var den påstådda början på ett av artistens många och långa avslut, men den bidrog också till att stärka Ulf Lundells fortsatta artistiska relevans. Livedokumentet Unplugged solo stryker inte medhårs, snarare visar den med önskvärd tydlighet på hur det rigida aldrig är mer oböjligt än den egna viljan att hålla stagnationen på behörigt avstånd.

Roskilde Orange Stage 2 juli 1999 står i bjärt kontrast till unpluggedkonceptet. Såväl in- som uppspelad av och på Danmarks Radio 1999 kan albumet snarast ses som ett komplement till jämngamla Fanzine – Lundells förstaklassiga sammanfattning av den stökiga och Crazy Horse-osande Slugger-vändan.

Vi får en utmärkt upptagning av Roskildekonserten. Rått och rakt lyfter tejperna, som har plockats direkt från DR utan uppsnyggande efterarbete, fram den elektriska kvintetten på Roskildefestivalens största scen i ett högst fördelaktigt ljus. Det är spelglatt och ruskigt kompetent, med tvära kast mellan uppsluppet allsångspiskande och rökigt utdragna gitarrutflykter där mastodontkonserternas mästare fångas i festivalformatets mer kompakta inramning.

Men albumet upplevs trots sina många poänger alltjämt en smula överflödigt. Mycket på grund av att stora delar av låtmaterialet har dokumenterats tidigare och i versioner snarlika de som vädras här. Men albumet rymmer också fina varianter på utmärkta låtar som Idiot City och Skyll på stjärnorna som inom det laddade elektriska ramverket får ny slagkraft. Allra bäst låter Främlingar i stark och rufsig tappning, en intim I kvinnors ögon och framförallt Den natt som aldrig dagas i släpig niominutersskrud.

Roskilde Orange Stage 2 juli 1999 är ett nedslag i tiden, en fri och intensiv rockexplosion som står stadigt på egna ben men som måhända inte känns lika angelägen i artistens redan odlade fåra av livedokument. Där är Unplugged solo alltjämt det mest välkomna tillskottet på många år.

Text: Mark Andersson
Omslagsbilder: EMI

Info: Ulf Lundell – Unplugged solo och Roskilde Orange Stage 2 juli 1999 (Capitol Records/EMI)

Lyssna på Spotify.