Musik: Jeff Bridges

Jeff Bridges vandrar en för många skådespelare lika vältrampad som farlig väg och gör ett försök till musikkarriär. Skillnaden är att han har gjort det förut och att det självbetitlade albumet faktiskt har en högre lägstanivå än vad som är kutym i sagda crossoversväng.

Jeff Bridges steg från den vita duken till countrymusiker är för all del inte överraskande. Skådespelaren släppte Be Here Soon, ett inte helt oävet debutalbum långt innan han porträtterade den försupne Bad Blake i Scott Coopers Crazy Heart 2009.

Det självbetitlade album som nu följer i filmens kölvatten utgör i mångt och mycket en förlängning av dess välljudande soundtrack. Mycket av den druckne filmpersonan går också igen här, om än i nykter och betydligt mer fokuserad tappning. Bridges själv svarar för dryga hälften av albumets tio spår, under överinsyn av T Bone Burnett och med besök av idel namnkunniga gästartister och musiker (Rosanne Cash, Ryan Bingham, Marc Ribot).

Det allra mesta låter också utmärkt. Det är tämligen beskedlig musik, fin fattigmanscountry utan vassa kanter men med ett ärligt anspråk där vingspannet är bredare än på den cinematiska systerplattan. Det leks effektivt med nyanser i kompositioner som gör litet anspråk på originalitet men som alltjämt höjer sig långt över den kvalitativa standard vi brukar vara vana vid på den här typen av artistiskt gränsöverskridande projekt.

Mycket av det goda är med stor säkerhet Burnetts förtjänst. Producenten har gott handlag med de begränsade uttryckens kvaliteter och de kommer ofta till sin fulla rätt här. Därför överraskar dipparna också mer när de väl uppenbarar sig.

Kompetent hantverk och proper instrumentering till trots saknas stundom såväl bett som riktning bakom de fina men ibland väl standardiserade spåren. Jeff Bridges är en begränsad men distinkt musiker begåvad med såväl en anderik stämma som ärligt uppsåt. Tråkigt bara att örat inte alltid är skarpt nog att sålla bland bagatellerna.

Inte sällan upplevs nämligen de filmspecifika Crazy Heart-låtarna ha varit betydligt mer angelägna än de som presenteras här. Det är ett i slutändan dåligt betyg för ett album under eget, förmodat representativt sigill.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: EMI

Info: Jeff Bridges – Jeff Bridges (Blue Note Records/EMI)