RSS Feed for This PostBenshi om...

Musik: I’ll Never Get Out Of This World Alive

I’ll Never Get Out Of This World Alive tänker den åldrade countryrebellen Steve Earle på döden tillsammans med en lätt oinspirerad T Bone Burnett.

Nämn namnet T Bone Burnett och referenspusslet lägger sig självt. Ledorden brukar vara: avskalat, ärligt, minimalistiskt, rootsigt – alla stilgrepp som Burnett behärskar så väl att han har växt sig till en av samtidens kanske främsta americana-producenter.

Kanske är det också därför som det känns en smula skönt att kunna konstatera att Burnetts inblandning i en skivproduktion faktiskt inte alltid är en garanterad kvalitetsstämpel. På Steve Earles fjortonde studioalbum, I’ll Never Get Out Of This World Alive upplevs producenten till och med överflödig. Vi får en i vanlig ordning avskalad ljudbild men den är också ovanligt karaktärslös.

Tur då att låtmaterialet är starkt nog att tala för sig självt utan någon större hjälp av den demoartade inramningen. Det första intrycket är måhända inte överväldigande. Earle har komponerat enkla och avslappnade låtar, korta och kompakta framstår de till en början vara rena bagateller. Men de växer och växer väl.

Det elektroniska experimenterandet från Washington Square Serenade, Earles mest vitala album sedan Transcendental Blues från år 2000, får här lämna plats för ett anslag som ljuder mer folk än ruffig country rock. Ett och annat har vädrats förut, God Is God och I Am A Wanderer rymdes exempelvis på Joan Baez Day After Tomorrow från 2009 men här pryds de i en mer rucklig skrud.

Steve Earle låter trött, lite sliten men inte uppgiven. Istället brottas han med en ålderns och dödlighetens påträngande tematik med lika mycket trots som ängslan. Allra bäst låter det på Lonely Are The Free, släpiga Tom Waits-bluesen Meet Me In The Alleyway och i banjo- och fiolruffet i snyggt komponerade Molly-O.

Och även om låtmaterialet ibland fladdrar en smula, sjömansskrålaren Gulf Of Mexico är till exempel väl klämtjäckt stojig, vet Earle att hålla sig på rätt sida tramslåtsgränsen. När den gamle radikalcountrymannen biter till i syrliga Little Emperor eller avrundar med sköna New Orleans-hymnen tillika Treme-bekanta This City är det svårt att avfärda I’ll Never Get Out Of This World Alive som annat än ett alldeles utmärkt album – till en början lite avvaktande men fint som få när det når fram.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: New West Records

Info: Steve Earle – I’ll Never Get Out Of This World Alive (New West Records/Playground)

Tipsa om artikeln / Lägg som bokmärke:
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google
  • Live
  • Pusha
  • TwitThis
  • MySpace

Trackback URL

1 Trackback(s)

  1. From Musik: The Low Highway : Benshi | Apr 15, 2013

Sorry, comments for this entry are closed at this time.