Musik: Horses and High Heels
Skribent: Mark. Feb 5, 2011. Kategori: Artiklar, Featured, Musik
Hon låter uråldrig, Marianne Faithfull. Med en stämma ömsom hård som bark, ömsom silkeslen och en fyrtiosexårig musikalisk gärning i ryggen förefaller artisten stamma någonstans ur tidernas begynnelse.
Utan att någon torde höja märkbart på ögonbrynen skulle Marianne Faithfull således kunna dra sig tillbaka och möta pensionsålderns välförtjänta vila med hedern i behåll. Istället tycks artistens 2000-tal vara en välsignelse av outtröttligt artistiskt livselixir.
Horses and High Heels tar vid där det tre år gamla pärlbandet Easy Come, Easy Go slutade och mycket låter välbekant, Faithfulls stämma förstås men också Hal Willners exemplariskt atomsfäriska produktion är intakt. Men där föregångaren var ett välljudande äventyr i duetternas land, där artisten tog sig an covers av mer eller mindre välbekanta stycken från bland andra Dolly Parton, Merle Haggard och Randy Newman är Horses and High Heels en mer uppblandad produktion.
Faithfull själv står bakom fyra av albumets tretton spår, däribland singeln Why Did We Have To Part och det utmärkta titelspåret, övriga stycken är omsorgsfullt utvalda kompositioner från namnkunniga artister som Mark Lanegan, Allen Toussaint och Carol King.
Faithfull och Willner låter musiken vila på en grund av försiktig minimalism. Reverbdränkt gitarr varvas med blygsamma samplingar och stråkar i ett fräscht nonchalerande av det varierade låtmaterialets genretillhörigheter. Här tycks allt vara sprunget ur samma svettiga folkmylla, hänsynslöst teleporterad till 2000-talets ljudlandskap. Det är en personlighetskluven produktion som alltjämt låter självklar.
Men där produktionen är oklanderlig spretar dessvärre låtmaterialet något. Det effektiva överlappandet från Easy Come, Easy Go har på Horses and High Heels gått en smula förlorat. Ibland sprätter det betänkligt om såväl låtföljd som styckenas löptid, med resultatet att intresset för det i övrigt solida materialet tidvis dalar mer än önskvärt.
I det stora sammanhanget är skavankerna alltjämt petitesser. Fördelarna väger med råge upp de sporadiska skönhetsfläckarna. Suggestiva Stations och How Every Empire Falls och snygga upptempostycken som Prussian Blue och Jackie Lomax gamla dänga No Reason bidrar till att forma Horses and High Heels till ett utmärkt album – lite svajigt och stundtals trollbindande.
Text: Mark Andersson
Foto: Playground
Info: Marianne Faithfull – Horses and High Heels (Naïve/Playground)












1 Trackback(s)