Musik: Graceland – 25th Anniversary Edition

Paul Simon släpper jubileumsutgåva av Graceland och uppmärksammar på nytt såväl fantastisk musik som plågsamma minnen av vanvettig rasåtskillnadspolitik.

Förutsättningarna för Paul Simons Graceland kan tillhöra musikhistoriens sämsta. Att en vit amerikansk artist reste till Sydafrika mitt under vidrigaste apartheidtid för att spela in ett album med inhemska artister och därmed bröt mot ANC:s kulturblockad sågs inte på med blida ögon av en politiskt medveten samtid. Också sångernas provocerande apolitiska anslag väckte kritiska röster och anklagelser om exotistiskt översitteri som inte helt kunde ursäktas av bilden av en artist som kärleksfullt följde sin musa mot nya musikaliska experiment. Men Graceland förstås alltjämt bäst ur det perspektivet.

Mitten av åttiotalet var världsmusiken som koncept ett föga utarbetat eller särskilt kommersiellt gångbart fenomen. Någonstans där, i den vidöppna friheten frånställd kategoriseringsiver, förståelsesuktande teoretisering och uttalad marginalisering hade Paul Simon kunnat kliva mycket snett. Istället lyckades artisten lika mycket av en slump som av ömsesidig kärlek och respekt för sina samarbetspartners undvika exotiserande fallgropar på ett album som utvecklades till ett brobyggande musikaliskt projekt under svåra tider.

Graceland är nämligen lika mycket Ladysmith Black Mambazo, Boyoyo Boys, Stimela, Miriam Makeba och Joseph Shabalalas som Paul Simons album. Inte helt oproblematiskt blev huvudpersonen ett västvärldens dragplåster, en uppriktig men också lätt ignorant musikalisk curator för ett album som utan sina många beståndsdelar hade kunnat falla tämligen platt till marken.

I takt med att den initialt översvallande kärleken till den sydafrikanska musiken mattades av förstod Simon också den komplexa vidden av sitt projekt. Avsaknaden av riktning och förståelse och den senare insikten och lärandets väg lyfts fram utmärkt i Joe Berlingers dokumentär Under African Skies, som medföljer tjugofemårsutgåvan av albumet.

Uppfriskande konfrontatorisk värjer sig Berlinger inte från att lyfta komplexiteten i eller ifrågasättandet av Paul Simons syften med sydafrikaresan. Det är ett ryggdunkeribefriat förhållningssätt som bidrar till att också bilden av det kreativa snickeriet, den våghalsiga eklekticismen och de mellan musikerna kärleksfulla vänskapbandens framväxt framstår i såväl rörande som eftertänksam dager.

Mycket kan sägas om musiken på Graceland. Den är i alla avseenden fantastisk. Ett genomarbetat och ödmjukt musikaliskt byggverk av ord, ton, rytmer och röster i strålande samspel. Med absolut musikaliskt fokus är albumet ett litet rockhistoriskt mästerverk. Men det är också omöjligt att skilja från sin politiska och sociala bakgrundshistoria. Det är i spelet mellan kontexterna som det allra vackraste av albumets skönheter framträder som bäst. Så ock dess lika påträngande och hotfulla skuggor om vilka ständig påminnelse behövs.

Mark Andersson

Info: Paul Simon – Graceland – 25th Anniversary Edition (Legacy/Sony)