Musik: Elliott Murphy

Det är för sent för Elliott Murphy. I förhållande till de mest omedelbara musikaliska nämnarna kommer den sextiotvåårige rocklegenden aldrig att komma längre än såhär. Några tusen mil bakom Bob Dylan, Tom Petty och Bruce Springsteen och snubblandes på mållinjen efter John Hiatt kan Elliott Murphy sälla sig till Willie Nile, Joan Armatrading och saliga Willy DeVille och Warren Zevons skara av sorgligt förbisedda rockmusiker.

Liksom i sagda fall torde också det uteblivna erkännandet snarare vara resultatet av pappersvändande och byråkratiska tråkigheter än bristfälligt konstnärskap. Artistens musikaliska livsgärning är nämligen allt annat än obetydlig.

I sina bästa stunder är Murphy en okomplicerad rockmusiker som skriver okomplicerad musik, befriad från eklektiska krumbukter och svanhopp men begåvad med en poetisk nerv och fingertoppskänsla för såväl tillbakalutad minimalism som småskalig bombasm.

Det är en enkel formula som har förfinats under artistens närmare fyrtio karriärår och som på senare tid har givit storskalig utdelning i Coming Home Again och Notes From The Underground, vilka alltjämt framstår som Murphys kreativa höjdpunkter under 2000-talet. Nya studioalbumet, kort och gott betitlat Elliott Murphy avviker inte nämnvärt från den utstakade fåran, men sätter likafullt en tillfällig punkt för artistens storstilade, sentida albumutgivning.

För trots att det börjar bra, med charmiga Poise’n Grace och Maybe You Were Laughing förlorar sig Murphy snart i ett uttryck lika sömnigt oinspirerat som merparten av det jämntjocka låtmaterialet. Problemet är inte utförandet, det är snyggt och kompetent, men här saknas det bett och genomtänkta anslag som normalt brukar lyfta också de mest bagatellartade av artistens kompositioner till minnesvärda stycken rockmusik.

Elliott Murphys vinnande artistiska kraft är hans förmåga att låta osvikligt angelägen, att ha något viktigt att förmedla. En fallenhet som med några få undantag här tycks ha gått förlorad. I slutändan blir Elliott Murphy också ett album som tråkigt nog faller på sitt egna bekväma ointresse och utgör ett ovälkommet avbräck i en lång segersvit av högklassiga rockalbum.

Text: Mark Andersson
Foto: elliottmurphy.com

Info: Elliott Murphy – Elliott Murphy (Blue Rose)

Lyssna på Spotify