Musik: Blessed
Skribent: Mark. Mar 2, 2011. Kategori: Artiklar, Featured, Musik
I sina bästa stunder är Lucinda Williams en stilfull låtskrivare. Skarpt iaktagande har hon många gånger lyckats med att sammanfläta orädd lyrik och ett starkt melodiskt sinne till modern countryrock av finaste snitt.
Williams behärskar den nakna ärlighetens anslag, sorten som inte sällan gränsar till det banalt ointresserade och hon har gjort det till sitt såväl lyriska som musikaliska signum.
Konsten är förstås att få det tillsynes ansträngningslösa komponerandet att framstå som något eftersträvansvärt och angeläget utan att för den skull upplevas som hopplösa axelryckningar.
Det är en fin balansgång och artisten har för det mesta hållit sig på rätt sida av linjen, men hon gör också lyssnaren plågsamt påmind om att hotet om att det skrala rockruffet lika gärna kan tippa åt andra hållet alltid är överhängande. Det är en kittlande vetskap och ett tillkortakommande som allra oftast brukar vara till Williams fördel.
Därmed är det tråkigt att behöva konstatera att Blessed, Lucinda Williams tionde studioalbum i ordningen är en tämligen snubbelartad historia. Det börjar bra med skönt gitarrskrammel i Buttercup, tillbakalutade I Don’t Know How You’re Living och Copenhagen. Men sedan kör Lucinda Williams ohjälpligt fast i de hjulspår som precis har utstakats i den inledande trojkan.
För även om Lucinda Williams vet att ta vara på sitt patenterat avskalade textförfattande – många gånger är det alldeles utmärkt kitchen sink-estetik – är musiken hopplöst stillastående. Med få undantag mjölkar Williams ut det sista ur den bredbenta gitarrock som har genomsyrat de senaste årens produktion. Och då de mer avskalade numren för all del bryter av det tungrodda ältandet saknas såväl klar distinktion låtarna emellan som det musikaliska finlir vilket alltjämt är nödvändigt för att få de tillbakalutade kompositionerna att sticka ut.
Det finns ljusglimtar på Blessed, i Williams lyrik och närvaro, de är starka nog element för att lyfta spår som Seeing Black och Soldier’s Song till fornstora höjder. Men bland all dåligt förvaltad potential förvandlas de tråkigt nog snabbt till harmlösa beståndsdelar i en jämntjock albummassa.
Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Universal
Info: Lucinda Williams – Blessed (Lost Highway/Universal)
