Musik: Blank is

Irma Schultz Keller gillar Joni Mitchell. Så pass mycket att hon har släppt två album med egna tolkningar av kanadensiskans material.

Den första, A Bird That Whistles kom 1996 och var en regelrätt coverplatta med utvalda låtar i livetappning. Album nummer två heter Blank is - Sånger av Joni Mitchell och följer i ett led av de senaste årens svensktolkningar av sextio- och sjuttiotalens någorlunda amerikanska folk- och rockhjältar.

Det Irma Schultz Keller gör med Joni Mitchells låtar är också i full paritet med ovanstående försök till försvenskning av angloamerikanska original. Kärleksfullt framfört men också plågsamt troget förlagan.

Lyriskt är Blank is precis lika hattig som när Mikael Wiehe ger sig i kast med att översätta Dylan eller Cohens texter. Här finns inga nya infallsvinklar eller egna friheter tagna i rollen som interpret. Istället går en poetisk nerv sorgligt förlorad i det styltiga översättningsarbetet.

Det är synd men också uppenbart att någon större tanke annan än just den som styrs av en känslomässigt stark relation till Joni Mitchells låtar ligger bakom Blank is. Framförandet som sådant är inte alls oävet. Irma Schultz Kellers röst är lika världsvan som välljudande och hon backas upp av idel fint akustiskt musicerande.

Trist då att det ska fegas med läsning och tolkning. Som om Joni Mitchells skapelser vore heliga, oantastliga i form och utförande, när de i själva verket är lika öppet konstruerade och fria för omarbetning som all annan populärkulturell konst de senaste femtio åren.

Blank is är Joni Mitchell på svenska. Rakt av och utan krusiduller är det ett för all del kompetent men alltjämt tråkigt album, där möjligheterna till att utforska skarp lyrik och öppna musikaliska formuleringar går förlorade i blind kärlek till ursprunget.

Text: Mark Andersson
Foto: EMI

Info: Irma Schultz Keller – Blank is – Sånger av Joni Mitchell (EMI)
Lyssna på Spotify