Musik: Anna Själv Tredje

Det där med att komponera musik tycks inte innebära någon större ansträngning för Anna Järvinen. Om inte annat är det den bestående känslan, att allt det som låter så fascinerande är alldeles bekymmerslöst tillkommet. Svepande och med brett vingspann fortsätter Järvinen på sitt tredje studioalbum nämligen att undvika genrespecifika gränsdragningar till förmån för ett musikaliskt uttryck som låter lika lekfullt experimenterande som hårt regisserat.

Artistens förmåga att nära det gränslösa, det som skulle kunna vara jazzpop men som inte är det alls är konstnärsskapets verkliga behållning. Det är ett uttryck så hängivet sin särart att det blir alldeles självklart, ett litet musikaliskt universum i sin egen rätt.

Anna Själv Tredje är måhända inte så mycket da Vinci-olja som titeln antyder. Men nog målar Järvinen sin ljudbild, med breda penseldrag och stick av toner för att accentuera såväl små som stora detaljer. Och visst låter det sakralt ibland, atmosfäriskt men jordnära. Andra gånger ljuder mullrik folktradition och samarbetet med Dungen lyser igenom, ett gynnsamt dito som bringar lika mycket stadga som frisläppt musicerande till Järvinens artisteri. Ofta parar sig uttrycken och blir något annat, mer övergripande svårdefinierbart men alltid konstnärligt genomarbetat.

Det finns stunder på Anna Själv Tredje där Järvinen tycks befinna sig någonstans vid sidan av musiken. Likt en motvillig huvudperson upplevs hon rycka i trådarna för att närmast slumpmässigt låta tonerna och bilderna hamna rätt. Det är ögonblick som barskt bryts av för att lämna rum för ett mer traditionellt artistiskt anslag där influenserna träder fram allt tydligare. Hur man lättar helt enkelt och Händer låter exempelvis som något lånat från Maria McKees mer eklektiska utflykter och raka poplåten Lilla Anna tycks given i sin tillskrivna roll som singelspår.

Anna Själv Tredje svajar aldrig. Det är ett konsekvent sammanhållet album trots alla lager av skiftande tonkonst och överraskande stickspår. I ena stunden fjäderlätt, i andra tankfullt och tungt är det en stark musikalisk resa där den röda tråden, för den finns nog där någonstans, andas sund flykt. Men det kan lika gärna vara saknad.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Stranded

Info: Anna Järvinen – Anna Själv Tredje (Stranded/Universal)

Notis: På lördag publicerar Benshis chefredaktör Ericssons intervju med Anna Järvinen.