Musik: An Introduction to… Elliott Smith

Elliott Smith gick bort i oktober 2003 efter ett förmodat självmord. Han var 34 år och hade en historia av depression och blandmissbruk. Det är lätt att minnas Smith som mörk och introvert, men i hans musik rymdes många fler nyanser än de självklara singer-songwriter-klyschorna.

Framför allt präglades Smiths karriär av en stark kärlek till musiken. I intervjuer beskrev han charmigt hur han ”älskade ackordbyten”, hur han levde för att skriva låtar, och i sin barnsligt hängivna Beatlesdyrkan befann han sig någonstans emellan Daniel Johnston och Noel Gallagher.

Elliott Smith var bosatt i Portland, Oregon och blev där en viktig del av en vital musikscen. I hans lågmälda sånger hördes både de väna melodierna från Nick Drake och ilskan och frustration hos lokala lo-fi-pionjärer som The Wipers. Smith var folk, punk och pop i samma kropp.

På nya samlingsplattan An Introduction to… Elliott Smith ryms låtar från hela sångarens diskografi. Här finns spår både från den tidiga delen av Smiths karriär, då hans skivor släpptes på det klassiska indiebolaget Kill Rock Stars, och den sena delen då han låg på storbolaget Dreamworks.

Urvalet är logiskt – favoriter som Needle In The Hay, Angeles och Twilight finns med – men inte desto mindre lite tråkigt. För det som verkligen gjorde att vi älskade Elliott Smith var de tidiga hemmainspelningarna, där akustiska gitarrer inspelade på portastudio perfekt accentuerade hans originella sångröst. Smith var mannen som kunde skrika högt med en stilla viskning. Från Smiths första album, 1994 års Roman Candle, finns tyvärr endast ett spår.

Låtvalen präglar albumets karaktär. Det här är en livlig och välproducerad popskiva. Under den senare delen av karriären gjorde Smith musik med rika arrangemang, som påminde om både Beatles och Beach Boys. Det är utan tvekan kompetent popmusik – för Smith var en kompetent kompositör – men saknas gör ändå godbitar som 2:45 a.m., Everything Reminds Me Of Her och St Ides Heaven.

Elliott Smiths tidiga död leder lätt tankarna till generationskamrater som Kurt Cobain, Jeff Buckley, The Notorious B.I.G. och Tupac Shakur. Musikaliskt bör vi dock minnas Smith för hur han var och inget mer: lämpligt lik tjuren Ferdinand som han bar som tatuering på sin axel. Smith var en stark individ som kunde imponera med sin virtuositet om han ville, men som hellre satt under sin korkek och lät beundrarna komma till honom.

Som introduktion till en oerhört begåvad och säregen artist fungerar det här albumet utmärkt. Att vi fans blir lite missnöjda med låtvalen är bara ett bevis på att Elliott Smith var en artist som byggde personliga band med sina lyssnare.

Text: Erik Lövmo Jonsson
Foto: Domino

Info: Elliott Smith – An Introduction to… (Domino/Playground)