Musik: A Treasure

Neil Young fortsätter att rota i arkiven och fiskar upp A Treasure, ett litet guldkorn från artistens eklektiska åttiotal.

Neil Youngs åttiotal är en underskattad skattkista av experimentlusta och artistisk integritet, inte sällan i opposition mot såväl det egna musikaliska arvet som de utomstående förväntningar som efter ett bejublat sjuttiotal tillskrevs artisten. A Treasure, volym nio i Neil Youngs allt annat än kronologiskt utgivna Performance-serie, är det första välkomna nedslaget i artistens arkivbackar från sagda årtionde.Tolv spår långt innehåller albumet brottstycken från turnéerna med The International Harvesters mellan åren 1984-85, varav fem låtar aldrig har utgivits officiellt.

Liksom två år gamla Dreamin’ Man utgör A Treasure ingen regelrätt konsertupptagning, istället får vi ta del av axplock från konserterna i syftet att dokumentera de bästa av The International Harvesters framträdanden. Det är ett i alla avseenden klokt beslut. Maken till välspelande sammanslutning av musiker har Neil Young nämligen sällan slängt sig med.

För det ska sägas att artistens renodlade countryutflykter på skiva – lätträknade innefattar de Old Ways och dess kasserade, icke namngivna storebror som spelade väsentlig roll i Geffen Records stämningsansökan mot artisten för producerandet av ickerepresentativ musik – ofta är någorlunda banaliteter som i liveframförandet lyfts till helt nya höjder.

Bortslipat är det slicka studiosoundet, istället får vi utmärkt framförd country från en samling individuellt storspelande musiker som tillsammans utgör en energisk och hårt samspelt enhet.

Bäst låter de snygga omarbetningarna av Re-ac-tor-rockarna Motor City och Southern Pacific, Harvest-guldkornet Are You Ready For The Country och Buffalo Springfields gamla Flying On The Ground Is Wrong i skönt svepande tappning. Allt är snyggt inramat av fantastisk instrumentering där sorgligt hädangångne Ben Keiths steelguitar, Anthony Crawfords banjo och framförallt Rufus Thibodeaux ohämmade country-fiddle står i den omedelbara förgrunden.

Bland det tidigare outgivna materialet finns förstås ingenting som samlarna inte redan har hört men presentationen här är oklanderlig. Allra finast är Amber Jean, själfulla Nothing Is Perfect och avslutande Grey Riders vilken effektivt bryter av countryflirtandet med patenterad gitarrock stark nog att skrivas in i artistens stora kanon av explosiva rocklåtar.

Låten utgör en effektfull avslutning där den symptomatiskt rastlöse Neil Young sätter en symbolisk men alltjämt permanent punkt för The International Harvesters-resan. Bandet skulle aldrig göra någonting tillsammans igen, ett faktum som gör det här livedokumentet än mer oumbärligt.

Text: Mark Andersson
Omslagsbild: Reprise

Info: Neil Young & The International Harvesters – A Treasure (Reprise Records/Warner Music)

Lyssna på Spotify.