Med andra ord

Jag sitter på konditori Broqvist i Växjö, känt för sina napoleonbakelser. Håkan Juholt har nyligen utsetts till ordförande för det socialdemokratiska partiet. Det har varit mycket om det i media. Men så påminns jag igen av tre äldre herrar som diskuterar nyheten. De är, om jag får lov att säga det, synbart inspirerade av talet Juholt hållit (sitt första).

Den mest entusiasmerade av dem summerar värdigt de ideologiska höjdpunkterna i talet. Jag har varken sett eller hört det själv. På radio hörde jag dock hans slutkläm, den var på engelska.

We won’t back down!

Mer och mer reklam förmedlas på engelska.

Jag har faktiskt en gång i tiden lyssnat på ett föredrag av Juholt, om man nu kan kalla det ett föredrag. Han bjöds in vid ett tillfälle när jag gick på gymnasiet. Det bör ha varit i samband med ett val. Jag minns honom, inte så mycket av det han sa. Så är det ju ofta. Minns bara att det han sa skar sig grundligt mot våra unga förväntningar på vad försvars- och utrikespolitik bör handla om. Och vad den omfattande svenska vapenexporten egentligen innebär.

Jag är skeptisk till Juholt, vilket jag med all säkerhet hade varit mot valet av vilken socialdemokrat som helst. Det är mitt problem: å ena sidan idealist, å andra skeptisk till allt. Jag tror alltid att man kan göra bättre, men aldrig att man faktiskt gör det.

Och så hans slagord. Jag hade önskat en annan referenskälla, om det nu måste vara på engelska och beskriva socialdemokratins utgångsläge. Förslagsvis en blueslåt i filmen Black Snake Moan (Samuel L. Jackson på gitarr). Först om vägen till den stora arenan:

I waded through water, ‘n’ I waded through mud
’til I came to this place they call the Bucket of Blood

Sedan om faktumet att ingen vet vem han är eller vad han vill:

You know, that bartender gave me a dirty look ‘n’ a dirty glass
I said, “Say muthafucka, do you know who I am?”
He said, “Hell naw nigga, I don’t give a Goddamn!”

Och till sist, slutklämmen, från ingenstans, avtäckande sin ideologiska överlägsenhet gentemot den stora antagonistens sätt att styra:

About that time a pimp eased up and turned out the lights
That’s when I had ol’ Billy Lyons dead in my sight
When the lights come back on, ol’ Billy gone to rest
I put nine of my bullets in his muthafuckin’ chest!

Jag undrar vad herrarna bredvid mig hade sagt om de fått höra något sådant. “Inte ska väl politiker sjunga blues och rättfärdiga bruket av vapen!”

Nej, det borde de ju inte göra, varken det ena eller det andra.

Fedja Borčak
Foto: Scanpix