Lyrik: Era svin

Titeln är inte missvisande, det är förväntningarna och associationerna som är det. Era svin, Mattias Alkbergs femte diktsamling söker den introverta friktionen, barrikaderna tvingas snällt vänta på sin tur.

Den gamla tanken om att själens förvandling är en förutsättning för världslig förändring tycks vila som ett outtalat ledord över Era svin. För all del utan andliga konnotationer men likväl som ett svajigt stöd till det liv som tecknas mellan pärmarna.

I rappa, ordrika dikter brottas författarjaget, eller duet beroende på hur läsaren väljer att positionera sig, med att komma överens med sig själv. I ett samhälle som har förlorat kontakten med kollektivet är det en många gånger tillsynes tröstlös kamp.

Så rör Era svin också vid levandets dunklare anhalter. I ett ohindrat flöde, fritt från skiljetecken och stränga regler och med en vilja att lämna mellanradernaläsningen hädan begrundas den lilla människans vilsenhet i det stora – kroppen, samhället och livet.

Anslaget är reflekterande och förvirrat. Stundtals förtvivlat grubblande över existensen och alltings slut skaver orden i hjärta, hud och organ och söker efter rumsligt hemmahörande såväl bakom skallbenet som i det sociala spelet.

Också skapandet, dess syften och drivkrafter skärskådas. Pennan och orden tillskrivs en förändringens makt och en möjlighet att stuva om i det skrivna som längtas efter i den handgripliga verkligheten. Kanske är det därför som orden också tillåts vandra fritt och mer eller mindre målmedvetet i samlingens tre längre dikter. Här tar sökandet fart och tankar färdas från flyktig tematisk hållpunkt till nästa. Avsnitten kan närmast beskrivas som det kitt som binder samman merparten av Era svins innehåll. Det blir ett komprimerat och rangligt hopmurat försök till någonting längre bestående.

Orden och det skrivna är lika mycket Era svins murbräcka mot verkligheten som det verkligas sammanhållande länk. Ordens opposition, den som förväntas av författaren och därför egentligen också borde ignoreras finns ändå här. Den är ständigt närvarande, i missnöjet och vilsenheten väntar den på riktning, men den behöver ta omvägar för att framstå som klarast. Det sker inte nödvändigtvis här och nu, men kanske senare.

Text: Mark Andersson
Omslag: Wahlström & Widstrand

Info: Mattias Alkberg – Era svin, 95 s. Wahlström & Widstrand, 2012.