Film: Lust, Caution

Med filmer som Brokeback Mountain och Crouching Tiger, Hidden Dragons i bagaget är förväntningarna högt ställda på Ang Lee som nu är tillbaka med storfilmen Lust, Caution. Ang Lee har ett högt anseende i filmvärlden och anses av många vara en av de största filmskaparna just nu. Själv såg jag filmen på Göteborgs Filmfestival i förra vecka  tillsammans med en fullsatt salong på biografen Draken. Man kan nog påstå att stämningen var förväntansfull och smått andaktlig.

Det vi får oss till livs är en mångbottnad berättelse som utspelar sig i Kina under sent 1930-tal. Ett gäng studenter i en politisk och patriotisk teatergrupp bestämmer sig för att ord skall övergå till handling. Deras konkreta måltavla blir en högt uppsatt statstjänsteman som sägs samarbeta med kinesernas arvfiende japanerna. Gruppen bestämmer sig för att mörda kollaboratören. En av teatergruppens kvinnliga medlemmar får till uppgift att förföra mannen och därmed locka honom i en fälla som skall leda till dödlig utgång. Han låter sig dock inte så lätt snärjas utan är ständigt på vakt. Dramat utvecklar sig till en erotisk katt och råtta lek som utspelar sig under flertalet år.

Lust, Caution är utan tvekan en bra film. Till och med storstilad film. Fantastiskt foto, jag gillar särskilt de ljuvliga scenerna där det spelas mahjong, och undersköna skådespelarna i form av Tang Wei och Tony Leung. Intrigen är smart och mångfasiterad. Ang Lee öppnar upp för flertalet perspektiv att analysera berättelsen ifrån. Här finns det sexuella maktspelet, sexualiteten som mänsklig drivkraft, men också alienation och desillusion. Filmen kan också ses som en berättelse om lojaliteter. Vem, eller vad, står människan närmast när det drar ihop sig till strid. Är det sitt land, sina vänner, sina ideal, sig själv eller kanske sin älskare/älskarinna? Lägg därtill att filmen givetvis också har sin historiska kontext.

Filmen är en lång historia. Berättartempot är meditativt och rytmiskt. I närmar tre timmar får man räkna med att bli sittande i biofåtöljen och jag måste tillstå att det känns något i överkant. Fastän filmen har flertalet goda förtjänster och att Ang Lee med Lust, Caution förstärker sin position som mästerregisör blir det inte högsta betyg. Lust, Caution rekommenderas i första hand till dig som har Almodovar, Bergman och Wong Kar Wai som husgudar i ditt biotempel.

Omdöme: 4

(P.s Det finns en stämning i filmen som ibland påminner om Hitchcocks Vertigo. Det är jäkligt coolt. D.s)