Litteratur/Sakprosa: Europas skam

Det finns olika sätt att ta sig an det vi uppfattar som fel i världen, olika sätt att försöka göra skillnad. Expo är ett berömvärt exempel – sedan 1995 har redaktionen och skribenterna arbetat med att bevaka intolerans, rasism och högerextremism. En av Expos namnkunniga skribenter, Lisa Bjurwald, kom sent i våras ut med reportageboken med det talande namnet Europas skam.

Under flera års tid har Bjurwald rest runt i Europas länder: hon har intervjuat högerextrema politiker om deras syn på verkligheten, talat med forskare kring olika förklaringsmodeller och mött representanter från utsatta grupper och pratat om vad det är som håller på att hända. Bjurwald har också tittat på det förändrade samhällsklimatet, på hur media anammar de högerextremas retorik. Lisa Bjurwald beskriver i Europas skam också hur olika typer av rasism fungerar idag och ger utifrån sina exemplifierande europeiska länder en bra bild av hur rasistiska partier och rörelser under den senaste tiden fått allt mer makt.

Europas skam är bara drygt 300 sidor men det är en tung bok, detta trots att prosan är både effektiv och välformulerad. Att läsa om systematisk diskriminering av framförallt romer, judar och muslimer i Ungern, Italien, Tyskland och Storbritannien får det att isa i magen. Men i vilken riktning är vi egentligen själva på väg? Vid vilken enskild händelse vet vi att det har gått för långt, och hur kan vi värja oss mot och försöka stoppa de rasistiska rörelserna innan dess? När Bjurvald presenterar avsnittet Det glömda terrorhotet är det svårt att inte tänka på det som hände på Utøya. Vi kan läsa om att de här ensamma högerextrema männen (det är som regel män) – dessa lone wolf terrorists – ofta grips av en ren slump och om att skillnaden i bevakningen av vita högerextremister och islamistiska sådana är anmärkningsvärd.

Lisa Bjurwald presenterar ingen färdig förklaringsmodell eller enkel lösning – givetvis, eftersom det finns lika många sätt att hata som det finns människor och säkert lika många anledningar. Därför måste de rasistiska rörelserna mötas utifrån sitt lands kontext och utifrån en gedigen kunskap kring varför de överhuvudtaget kunnat få fäste – trots världsomspännande tragedier som andra världskriget. Kanske är det i de enkla lösningarna människor hittar tjusningen med rasismen: alla våra problem kommer att lösa sig bara vi gör oss av med dom, de främmande. Att då på ett bra sätt kunna presentera ett alternativ som kräver engagemang, som utgår från en komplex värld, är svårt. Därför är det välbehövligt att Europas skam också avslutas med ett kapitel om det ansvar vi alla har att motverka hat – som politiker, som journalister och som människor.

Info: Europas skam av Lisa Bjurwald, Natur & Kultur

Text: Malene Jensen