Litteratur: Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö

Tomas Tranströmer fyller 80 år. Det firar man med att ge ut hans samlade verk på nytt, en biografi av Staffan Bergsten och en ny begränsad upplaga av Fredrik Sjöbergs  Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö. Den sistnämnda har Benshi läst.

I sin ungdom samlade poeten Tomas Tranströmer på insekter. Långt senare visar sig hans samling från den tiden innehålla många rariteter, till och med en skalbagge som i insektssamlares ögon är en vålnad — Velleius dilatatus. Fredrik Sjöberg delar Tranströmers intresse, varför de i sina samtal uppehåller sig extra vid ämnet kryp. Sjöberg får låna samlingen, vilken sedan blir ämnet för de sex korta essäerna.

Samlingen ges ut på nytt med anledning av Tranströmers 80-årsdag. Första utgåvan kom för tio år sedan och har sedan dess varit eftersökt och svår att hitta. Säkerligen lär inte det förändras, denna nya utgåva har tryckts endast i tusen exemplar.

Här samsas rena inventeringar med varma personporträtt och tankar om tid och rum. Utan att vara ett typiskt tidsdokument, är essäerna riktade mot tidens gång, historien och den konsekventa ombytligheten . Vi får lära oss att insekter lätt blir påverkade av förändringar i klimat och landskap och att de gärna “vandrar” mellan olika regioner i sökandet efter ett passande hem. Från period till period växlar miljöförutsättningarna, delvis på grund av människor, delvis av nödvändighet, och så även insektsarternas förekomst. För den som känner till vilka trender de följer kan krypen uppenbarligen berätta ett och annat om historien.

Ett vad det tycks nästan helt odokumenterat öde får i en essä bli mål för stor nyfikenhet. Det gäller naturaliesamlaren Carl Gustaf Hoffsteins, vars gärning uppmärksammades först långt efter hans död och kom att ha stort inflytande på samtida svenska entomologiska studier. Ingen vet emellertid vem han var eller varifrån han kom. I en artikel som Sjöberg letat sig fram till omnämns Hoffstein som en man “‘vars levnadsbana höra till de mera ovanliga även bland botanisternas ej alltför monotona skara’”.

Som legend och som samlare spelar han  stor roll för den entemolog som intresserar sig för landskapet på Runmarö, den skärgårdsö där både Hoffstein, Sjöberg och Tranströmer spenderat mycket tid och som myllrar av intressanta arter.

Även människorna vävs alltså in i historiens trådar. Historien är inte bara insekternas och öns utan också människornas. I botten av en låda hittar Sjöberg en sida med annonser inskickade av arbetssökande. Människor, liksom deras yrken och färdigheter, växlar med samhällsklimatet.

“Batterireparatörer existerar väl knappast längre, inte heller flickor som arbetar blott för vivre. Hushållskunniga, bildade damer från Blekinge finns nog fortfarande och enstaka stadstjänstemän kan säkerligen ännu vara i behov av fritidsarbete under dagtid, men allting tycks mig lika fullt fjärran och främmande och frågan som läsaren ställer är och förblir ofrånkomlig. Vad hände med dessa människor?”

Sjöberg skriver med stor elegans och hittar en beundransvärd balans mellan författarens, samlarens och landskapsmålarens sätt att se på världen. Språket imiterar med sitt lugna tempo och sin klara klang — föreställer jag mig djärvt, utan att någonsin ha varit där — vädret på Runmarö. Om man kan säga om en dag att den är klarvaken, och om ett landskap att det är betydelsemättat, då är det nog med dessa ord man bäst beskriver Sjöbergs essäer.

Fedja Borčak

Tranströmerska insektssamlingen från Runmarö
Fredrik Sjöberg
Albert Bonniers förlag

Tomas Tranströmer under en författarafton på Linnéuniversitetet arrangerad av hans grekiske översättare Vasilis Papageorgiou. Växjö den 21 maj 2010. Foto: Petter Ericsson