Litteratur: Nietzsche. Kropp – konst – kunskap

Idag fyller Friedrich Nietzsche år. En herrans massa år. Trots tiden som gått och de förändringar som skett under det senaste seklet fortsätter hans filosofi att vara i högsta grad levande och aktuell, inte minst i de senaste decenniernas poststrukturalistiska tänkande. Fredrika Spindler har tagit fasta på det aktuella i det nietzscheanska  i sin bok som ges ut idag, Nietzsche. Kropp – konst – kunskap.

Det finns en särskild bild av Nietzsche som det historiskt tumultartade 1900-talet förfelat, den som i första hand målar upp honom som en hänsynslös galning, som med sin idé om övermänniskan, viljan till makt och den om tidens förljugna kristna moral framstår som en agitator mot samhällets moderata trygghet. En intensiv rebell får han sägas ha varit, men han lade knappast fram judefrågan.

Den Nietzsche vi får ta del av i Spindlers bok är bilden av en nyanserad och komplex filosof, som bejakar livet och vars trovärdiga, beundransvärda annorlundahet sammanfaller med hans energiska, suggestiva budskap. Boken tar avstamp i hans otidsenlighet, hans sätt att överskrida tidsanda och trend. Filosofin ska enligt Nietzsche vara en fara för samhället, något obekvämt som ifrågasätter och löser upp tröga sanningar. Aldrig får vi tröttna på att kritisera det vi har åstadkommit. Emellertid fruktar inte samhället filosofin, det såg och förutsåg han. Det har visat sig lättare att mota bort annorlunda tankar genom att välkomna dem in på universiteten, där de isoleras och hålls på avstånd från majoriteten.

Spindler leder läsningen genom Nietzsches kritik och börjar med den traditionella, hierarkiska uppdelningen av subjektet i medvetande och kropp. Medvetandet och förnuftet isoleras och ställs på piedestal, skiljs från naturen och görs till människans enda verkliga distinktion. Subjektets betydelse för skeendena kritiseras hårt. Istället för att fokusera på vårt upphov till skeendet bör vi ta fasta på vår delaktighet i det, vilket innebär större vikt på kroppens del i processer i världen. Människan är del av immanensen, världens fortgående förgreningar – det är inte så att vi står bredvid och i lugn och ro analyserar världen.

Det antagandet underbygger förhållningssättet till konst och skapande i kunskapsbegreppet: ”Nietzsche pekar på nödvändigheten av att omformulera vår idé om kunskap såtillvida att vi i den inte bara måste införa, utan också fullödigt acceptera och till och med utgå ifrån, en skapande dimension”. Vidare: ”Kunskapen är alltså möjlig endast om den håller själva livets mått, det vill säga accepterar sig själv som mångfaldig, sammansatt av förhållanden och krafter som ständigt skapar och upplöser sig själva”. Man får, enligt Nietzsche, inte tro att genuin kunskap bygger på saker och tings isolerade identitet, vi kan inte heller helt och hållet avgöra sant från falskt. Därmed kan kunskap inte vara objektiv sanning, utan utgörs av ständigt övergående relationer och möjligheter.

Spindlers bok är den andra i en serie om tre, där monismen och immanensen är gemensamma nämnare i valet av filosofier. Den första handlade om 1600-talsfilosofen Baruch Spinoza, den tredje om Gilles Deleuze. Glänta Produktion, som står för utgivningen, har på senaste tiden gett ut en rad bra böcker. Personligen har jag börjat förknippa deras böcker inte bara med kreativitet och variation utan också med estetiskt fjäderlätt stilistik som vågar ta sig an komplexa frågor. Fredrika Spindlers aktuella bok är inget undantag. Den rör sig fritt i och utanför Nietzsches gästfria filosofiska rum och lyckas konstruera spännande ingångar fastän Spindler då och då hejdar sig inför de mer djuplodande analyserna.

Fedja Borčak

Fredrika Spindler
Nietzsche. Kropp – konst – kunskap
Glänta Produktion