Litteratur: När jag läser dig, simmar jag

Tomaž Šalamun är inget känt namn i Sverige idag. Trots det är han Sloveniens mest översatta poet, med ett stort inflytande även på amerikansk poesi. Šalamun debuterade redan 1966 med samlingen Poker, och har sedan dess gett ut totalt 34 böcker på slovenska. I hans poesi finns tydliga anstrykningar av John Ashbery men mot en lite mörkare ironisk europeisk fond. Nu ger Rámus Förlag ut en andra diktsamling med Tomaž Šalamun på svenska, den första på 18 år, där Šalamun själv gjort urvalet. För översättningen står Sophie Sköld i samarbete med Jonas Ellerström.

Det är svårt att få något exakt grepp om Tomaž Šalamuns poesi. En av anledningarna är säkerligen att urvalet är gjort från dikter skrivna över lång tid, men att förklaringen också ligger i poetens särart blir tydligare ju mer jag läser och läser om Šalamuns texter. Vi har i När jag läser dig, simmar jag förvisso att göra med en sammanhållen helhet där de olika dikterna utan vidare fungerar fint tillsammans, men det är en flytande helhet, en ordström som skiftar i färg, form, smak och hastighet. Det är odefinierbart men pulserande, och den slitna gamla liknelsen om att det aldrig går att stiga ner i samma flod två gånger känns som klippt och skuren för det Tomaž Šalamun presterar.

Det finns dock vissa teman som återkommer. Mättnaden, färgerna; de passionerade kropparna, ofta i rörelse; texturen, dofterna och sinnligheten. Det kan tyckas vara triviala ämnen men texterna rör sig hela tiden kring sådant som är centralt för oss alla, och samlingen blir en tavla och en förståelse av världen sedd genom mänsklighetens ögon, en värld som  Šalamun  lyckas förmedla med en nyfiken ödmjukhet samtidigt som han är befriande självcentrerad. Det ger ett ärligt, lite naivt intryck även om det i grunden är intelligent och har en dov ironisk botten. Poeten väjer inte heller för ämnen som ofta är svåra att implementera i poesin, som politik eller poetiken i sig. Språk och form skiftar och vi får se exempel på många olika uttryckssätt, men det jordiska, det taktila, är alltid nära.

Det är svårt att välja ut några representativa strofer ur När jag läser dig, simmar jag. Nedan följer förvisso ett utdrag ur Åter är vägarna tysta, men jag rekommenderar ändå att ni lyssnar på Tomaž Šalamun när han läser själv om ni är nyfikna på hans poesi.

åter är vägarna tysta, mörk frid

åter finns det  bin, honung, tysta gröna fält

pilträd utmed floderna, stenar på botten av dalgångarna

kullar i ögonen och sömn i djuren

/…/

jag ser morgonen, hur jag skyndar

jag ser hud i det heliga dammet

jag ser utrop av glädje, hur vi beger oss söderut

en man från Toledo, två små liftare

Info: När jag läser dig, simmar jag av Tomaž Šalamun. Rámus Förlag.

Se Tomaž Šalamun läsa här.