Litteratur: Mammas tre flickor

Vid Mammas tre flickor av Pierre Louÿs dröjer en känsla av finstämdhet både med avseende på innehåll och på form. Det finstämda är tydligt i det vackra gräddvita bandet och dess inpräntade djupröda bokstäver och i omslagets foto, men det pulserar paradoxalt nog mellan raderna också i den impulsiva dialogen och de explicit ekivoka scenerna.

- Vad heter Ni? frågade hon.

- X…Jag är tjugo år. Och Ni?

- Jag heter Mauricette. Jag är fjorton och ett halvt. Vad är klockan?

- Tre.

- Tre? upprepade hon och tänkte efter… Vill Ni ligga med mig?

Huvudpersonen X råkar i Pierre Louÿs roman från 1926 – originaltiteln lyder Trois filles de leur mère – i händerna på den promiskuösa (nåja, det är väl det minsta vi kan kalla henne) Teresa och hennes tre döttrar: Charlotte, Mauricette och Lili. Inledningsvis kan det väl kanske tyckas som om X har övertaget, men det blir mer och mer tydligt vem det är som är som styr detta spel. Historien tycks mig dock djupare vid en mer noggrann läsning, och de upphetsande partierna liksom fastnar i halsen på samma sätt som ett skratt fastnar i samband med tragikomiska yttringar. Om det finns det tragierotik är det formfulländat i den här boken.

I Mammas tre flickor finns till synes inget tvång utom det kärleksfulla, det som skapats av modern, Teresa. Hon har lärt sina barn att knulla, men också lärt dem att gilla det. Men samhällets tvång ligger givetvis också runt de kvinnliga karaktärerna; de är skapta ur ett samhälle som gjort dem till horor och offer även om de i Louÿs värld aldrig skulle bete sig som sådana. Som om inte detta vore nog tillkommer samhällets norm som gör dem utstötta, obscena, äckliga; allt medan de män som förgripit sig på dem aldrig kan bli annat än detta: män. Och som sådana en självklarhet.

Men måste vi alltid fråga oss vilket syfte erotiken kan ha och för vem? Den här berättelsen kan läsas på flera plan. Pierre Louÿs tar sig många friheter, men det gör inget. För som C/M Edenborg skriver i romanens efterord ”tar Louÿs läsaren i handen och för henne glatt och förtrollande in i en monstruös värld som ändå lever genom en illusion av realism”. Det är stundtals roligt, stundtals rörande, stundtals så ”perverst” som det måste vara. Skulle en litterär skildring av ordinärt vaniljsex överleva i nästan hundra år? Knappast troligt.

Trois filles de leur mère verkar uppenbarligen ha varit välkänd länge i vissa litteraturkretsar. Edenborg skriver att romanen allmänt räknas till de allra förnämligaste av de erotiska klassikerna. Trevligt då att den äntligen utkommit på svenska i hela sin längd, och dessutom med originaletsningarna av Louis-André Berthommé Saint-André. Vertigo brukar envist arbeta med illustrationer i sina böcker – med varierande resultat. I Mammas tre flickor förstärks det sublimt tidstypiska med hjälp av bilderna. Den mysiga estetiken samsas väl med språket och etsningarna fungerar utmärkt som ett komplement vid läsningen.

Huvudpersonen X är synonym med berättaren, och boken inleds med ett ”meddelande till läsarinnan”: ”Den här lilla boken är ingen roman. Den är en sann historia in i minsta detalj.” Ett påstående som än mer förstärker intrycket av ett välarbetat teaterstycke. Personbeskrivningarna är färgfulla och dialogen, som jag redan nämnt, uppfriskande och variationsrik. Sällan har väl någon i en dialog lyckats komma undan med en sådan mängd utropstecken som Loüys faktiskt gör i Mammas tre flickor. Det funkar lite som en fruktsallad, där 1+1 = 3.

Det är lite fint att Louÿs säger sig skriva för unga flickor – berättaren nämner dem flera gånger. Många pekpinnar skulle kunnas riktas mot författaren när det gäller djursex och incest, men vi kan åtminstone inte anklaga honom för att förringa den kvinnliga sexualiteten, eller kvinnan som sådan. Huvudpersonen är faktiskt en tämligen anonym och tråkig person utan annat syfte än att berätta och illustrera sin syn på de erotiska äventyren – och på kvinnorna. Det är också de mycket olika Teresa, Charlotte, Mauricette och Lili som utgör historiens skilda komponenter och därmed romanens färgstarka helhet.

Info: Mammas tre flickor av Pierre Louÿs. Illustrationer av Louis-André Berthommé Saint-André och översättning av C/M Edenborg. Vertigo Förlag.