Litteratur: I havet finns så många stora fiskar

Vad är det riktigt stora? Att göra det som är svårt! I havet finns så många stora fiskar börjar väldigt enkelt, och fortsätter på sätt och vis att vara lika genialt enkel. Samtidigt finns här alla parallella trådar och ingredienser som behövs för att skriva en helt och fullt ögonöppnande text. Liksom i Lövestams debutroman Udda (2009) är det intressant hur en text kan vara både så enkel och samtidigt så komplex, både form- och innehållsmässigt. Hur kan karaktärerna vara så ickenormativa det i princip är möjligt inom svensk litteratur idag samtidigt som de förmedlar sådan genuinitet? Varför blir det aldrig klyschigt, och varför blir Lövestams raka, okomplicerade prosa aldrig banal?

I havet finns så många stora fiskar handlar som sagt om flera berättelser på många plan. I grund och botten rör sig tematiken kring hur normer förblindar och begränsar, hur de styr våra tankar. Den handlar om hur vissa formar verkligheten och normerna efter eget bevåg och till sin egen fördel. Men den handlar också om civilkurage och om att våga göra det som är rätt och om vad det är vi väljer att se. I hur hög utsträckning kan vi – bör vi, ska vi? – skita i hur de har det i lägenheten ovanför, i radhuset bredvid? Vad har barnomsorgen, myndigheterna och vi själva för ansvar?

Vi tar del av berättelsen huvudsakligen via två karaktärer: Iaktagaren bakom gardinen ett par trappor upp, och så Malte, som går på förskolan Iaktagaren har utsikt över. Vi får alltså väldigt konkret dels ett inifrån och dels ett upp- eller ett utifrånperspektiv. Det är inte särskilt lätt att beskriva världen trovärdigt utifrån ett barns perspektiv, men det går. Sara Lövestam gör det på samma sätt som hon skriver fram allting annat i sina böcker: hon tar sina karaktärer på allvar, ser dem för vad de är. Det handlar aldrig om att sänka sig eller höja sig till någon viss nivå, utan om att möta en människa på dennes villkor.

Sara Lövestam har ett efterord i boken. Där skriver hon:

Är det sant? Det som står i boken, har det hänt?

Det är tyvärr sant. Inte att det har hänt just mig, och inte att just det som händer Malte har hänt någon annan. Men Maltes historia är i allra hösta grad inspirerad av verkligheten. Flera människor som jag kommit nära har berättat om barndomar som inte bara liknar Maltes, utom som även liknar varandra.

”Vilken hemsk skildring”, sa en vän när hon fick läsa de första kapitlen. ”Sådär har väl ändå ingen det?”

”Precis sådär”, sa en annan vän när hon läste det. ”Det är ju sådär de flesta har det. Skönt att läsa om verkligheten som den faktiskt är.”

För att återgå till Sara Lövestams författarskap och hennes texter: det är svårt att beskriva i vad det verkligt goda hantverket består. Två urskiljbara komponenter är ändå äktheten och professionaliteten. Dels då det äkta och genuina; Lövestam berättar om det som måste berättas, beskriver de som måste skrivas fram, och det gör hon för att förmedla och för att bli förstådd, inte primärt för att bli läst och uppskattad. Den andra beståndsdelen i Sara Lövestams författarskap handlar om kontroll, språklig kontroll. Det är inte i första hand de snygga formuleringarna som räknas utan de funktionella; resultatet av Lövestams hantverksskicklighet blir en text där alla delar verkar mot samma mål, men där alla delar fungerar utmärkt även i sitt eget sammanhang. Kort sagt: berättelsen ska fram, språket är ett medel, ett verktyg, som därför oftast passerar obemärkt.

Det här är en viktig bok som jag önskar att alla någon gång tog del av. Att få läsa den kändes som en förmån och I havet finns så många stora fiskar visar i allra högsta grad hur viktig skönlitteraturen kan vara för att skapa förståelse för andra människor: hur de har det, hur de ser på saker, hur världen är olika för alla. Och hur svaren på våra frågor sällan har med frågans faktiska innehåll att göra, utan istället med hur frågan ställs och vad vi förväntar oss för svar.

Info: I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam, Piratförlaget.