Litteratur: Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne

Det är mycket med den här biografin, skriven av journalisten E. Jean Carroll, som är bra. Bland annat får den mig att fundera över vad som kan vara det främsta syftet med en biografi över en författare (i det här fallet mer än en författare, snarare en legend, men Hunter var ändå primärt en skrivande person.) Berättelsen får mig nämligen att känna. Avsky för den där mannen, som uppenbarligen gjorde många väldigt väldigt illa. Empati. Glädje. Förståelse, förvirring; men också lust. Hunter gör mig faktiskt omåttligt sugen på att läsa någonting skrivet av den där galet dryga, tydligen genialiska och synnerligen buffliga idioten. Boken (en parallellhistoria där nära och käras (?!) citat varvas med författarens skräckupplevelser från Hunters boning, Owl Farm) gör mig också sugen på vin, sex, skjutvapen och så ger den mig den där opretentiösa lusten att skrika: fuck you, era lama jävlar, jag gör ändå precis vad fan jag vill. Inte illa pinkat av en bok!

En annan bra sak med biografin är att alla de olika delarna; fotona (på Hunter, hans familj, vänner, japsarna han jagade på flykten, etc. etc.), citaten, de skönlitterära referaten från den förskrämda fröken Tishy; alla dessa delar leder åt samma håll. De fungerar fint ihop. De lämnar en ibland något mållös och får en att undra, men samtidigt blir du hundra procent (o)säker: du hade absolut inte velat stöta ihop med Hunter S. Thompson under hans levnad – men förmodligen hade det varit något av det mest spännande som hade kunnat hända dig. Eller något av det hemskaste. (Saker hade åtminstonde hänt.) Lämpligt nog har boken också blivit föremål för slagsmål i bokbranschen (det händer ju inte så mycket där i vanliga fall) och den är även rent litterärt väldigt vertigoansk; lite konstigt är det att den inte utkommer förrän nu (originalet är från 1993). Men boken är också självständig, en/ett självständig(t) hyllning/ifrågasättande. Även kapitelvinjetterna med citat från kändisar som Brontë, Darwin, Homeros, de Beauvoir, Beckett med flera fyller sin funktion och ramar in den här biografin som även i sitt koncept (det vill säga, extra allt) lyckas fånga Thompson på pricken.

Som svennig landsortsläsare slås du kanske över hur stor del av den amerikanska journalistiken under sextio-, sjuttio-, och åttiotalen som höll sig flytande med hjälp av droger. Kanske slås du också över Hunters dille för skjutvapen, kvinnor och alkohol. Själv slås jag över komplexiteten som den mannen måste ha besuttit. Hur omväxlande ömhet, vrede, intellekt och saknad kunde skapa en sådan fascinerande personlighet. Som Jim Harrison säger: ”Vad personlig journalistik beträffar, visade Hunter vägen. Personlig journalistik bygger på att journalisten verkligen har en personlighet. Det är faktiskt rätt sällsynt.” Berättartempot i biografin är högt, som sig bör. Kanske lite som det var att åka bil, äta chokladglass, ihop med den person som boken handlar om. Det är lite som en katalog ihopsatt av en arkivarie på speed; listor över mat- och knarkvanor (”Får det lov att vara en drog?”) blandas med uttalanden av Hunter själv som blandas med tidningsutklipp från hans deltagande i sheriffvalet, som in sin tur kommenteras av hans vänner.

E. Jean Carrolls mer prosaiska avsnitt, som väl förhoppningsvis inte är helt självupplevda (vi kan inte så noga veta, kanske – förmodligen – var det ännu värre), kan nog upplevas som skräniga, platstagande och plumpa; säkerligen också som helt onödiga av vissa. Men med hjälp av dessa avsnitt personifieras inte bara Hunter S. Thomsons ”offer” till just någonting annat, till människor, utan dessutom framhävs den djupa tragik och sorg som Hunter lämnade i sina spår. Det blir glasklart i kontrast till det hejdlöst och absurt ekivoka. Hunter dömer inte utan lämnar historien öppen att tolkas; givetvis inte fritt, men så villkorslöst det nu är möjligt. Lämpligt nog avslutas boken med en bibliografi över ett digert urval av Hunters skrivna verk, vilket känns välbehövligt med tanke på det lässug boken efterlämnar.

—

- Du är så sorgsen, Hunter.

- Ja.

- Så ledsen.

- (Han skakar på huvudet.)

- Det är jag.

- Alla kan se att du lider, Hunter.

- Ja.

- Det verkar som du inte vet dig någon levandes råd.

- Ja.

- Är det så att du saknar någon eller något?

- Ja, så är det väl.

- Saknad står skrivet i pannan på dig.

- Ja.

- Är det en kvinna.

- Jag vet inte.

- Vem är det då, eller vad?

- Jag har alltid saknat något jag inte kan sätta ord på.

- Javisst ja! Det där berömda du inte kan sätta ord på!

- Just det. Jag söker ständigt efter det.

- Ja, du heter ju Hunter.

- Jag har aldrig hittat det. Jag vet inte vad det är. Jag vet inte vad jag ska kalla det. Men jag längtar efter det. Och jag vill alltid ha det.

Info: Hunter: Hunter S. Thompsons vilda och sällsamma leverne av E. Jean Carroll. Översättning Per Stern. Vertigo Förlag. Utdrag från sidan 366 och sidan 368.