Litteratur: Hemliga städer – rädslans urbana former

Hemliga städer är en insiktsfull bok som reder ut gamla och nya trender i det globala samhällets urbaniseringsformer. Det passar väl in i en tid av viss globaliseringsförvirring, där handel och kommunikation suddar ut gränser samtidigt som människor i praktiken anstränger sig för att göra gränserna tydligare. Göran Dahlberg skriver både om provisoriska bostadslösningar som blivit permanenta (slum, flyktingläger, Gaza) och mer utstuderade lösningar för människor som i rädsla sluter sig innanför murar och stängsel samt hur dessa underbyggs av våra mänskliga instinkter.

Utgångspunkten är att en hemlig stad, eller ett hemligt område, har varit någonting undangömt från allmänheten. De underjordiska städerna runtom i världen är ett exempel på detta. Dessa tunnlar som ibland inte sällan är otroligt komplexa stadsformationer under jord har fungerat som gömställen från i första hand främmande ockupanter. På senare tid har den hemliga staden inte längre behövt vara i dunkel. Dahlberg gör en distinktion mellan hemlighållna städer och självpåtaget hemliga städer. De förra är groende slumområden och permanenta flyktingläger, tydliga i de stora världsstäderna men sällan i blickfånget för allmänheten som inte vet riktigt hur att lösa problemet med fattigdom och misär. De senare är små, privata och privilegierade stadsdelar, som även de står ut i stadslandskapet men som egenhändigt underbygger sin hemlighet. Dessa privata områden är ofta i viss utsträckning autonoma, med lägre skatter, privat vård och skola, men framför allt högsta möjliga säkerhet. Man skyddar sig mot det yttre hotet. Man skyr, visar det sig, det heterogena, offentliga rummet där främlingar tillåts ha avvikande åsikter och syften. Man är rädd. Ibland för prärievargar som finns här och var – och terrorister, som finns överallt.

Även om USA, Sydafrika, Brasilien, Argentina, Indien, Kina ofta nämns i samband med fenomenen är exempelvis Sverige inte ett undantag. Avhumaniserande flyktingläger, nybildade privata kvarter med anspråk på hög säkerhet och självförsörjning finns också härhemma, givetvis i mindre skala, men med påtagligt likartad tendens. Även vi har anledning att fundera på hur pass väl vi är förberedda på globaliseringen och de sociologiska problemen/lösningarna som följer med. Och hur vi som del av EU ska bidra med konfliktlösning. Trots syftet om att förena världen på olika sätt, tycks motsatsen hela tiden tala för sig själv. Höga murar, murar under jord, säkerhetskontroller et cetera förväntas vara lösningar på sociala klyftor och konflikter i allmänhet och dominerar numera stadsutveckling på olika håll i världen.

I en värld där användande av gevär och granater ofta (men inte alltid) medför repressalier från världsamfundets sida, har nya vapen uppfunnits och de är varken kemiska eller biologiska. Det nya sättet att strida är att breda ut illegala bosättningar som i jämförelse med konventionell krigföring verkar mindre aggressiva. Konflikten mellan Israel och Palestina är ett typexempel på hur en sådan strategi kan lyckas. Marockos ockupation av Västsahara sker på samma sätt, genom subventionerade bosättningar på annans mark.

Dahlberg har inga illusioner gällande världens gång och hur politiska beslut tas. Dock saknar jag en analogi till nationalstaternas och federationernas hemliga karaktär, exempelvis EU:s politiska och ekonomiska agenda. Det slår mig att Europa i sig numera är en hemlig stad med stängsel, murar och ogästvänlighet. Därtill finns en tydlig ambition om autonomi, att frigöra sig från beroende av världen i övrigt men samtidigt påminna om den egna storleken och makten.

Bokens alerta, vittomspännande litterära stil hjälper till att möjliggöra bredden i bilden. Dahlberg frammanar ett brett perspektiv med många, korta och vassa skildringar av komplexa sociologiska fenomen. Djup insikt i tidigare forskning toppas med egna kloka observationer. Jag väcks som av nålar ur min västvärldsslummer och är säker på att Hemliga städer kan få många andra att piggna till och se vad som vanligen inte ses.

Fedja Borčak

Hemliga städer – rädslans urbana former
Göran Dahlberg
Glänta Produktion