Litteratur: Caleb Williams äventyr

I sitt huvudverk Enquiry Concerning Political Justice förutsåg William Godwin stora delar av den anarkism som kom att följa under 1800-talet. Men hans politiska idéer såväl som stämningarna i hans skönlitterära verk har också haft en påtaglig inverkan på den engelska litteraturen. Joachim Sjöqvist läser romanen Caleb Williams äventyr.

I William Godwins släktträd finns många idag kanoniserade författare. Hans dotter, till exempel, var Frankensteinförfattaren Mary Shelley som i sin tur var gift med Percy Shelley. Någonstans finns även kopplingar till Lord Byron.

Tyvärr nämns inte Godwins litterära verk i samma utsträckning som de andra familjemedlemmarnas. Det som istället brukar kopplas till Godwin – förutom giftermålet med feministikonen Mary Wollstonecraft – är hans politiska idéer; han anses vara bland de första förespråkarna för modern anarkism, även om han aldrig myntade begreppet själv.

Romanen Världen som den är eller Caleb Williams äventyr från 1794 visar prov på Godwins anarkistiska anlag och diskuterar orimligheten i ett samhälles strävan efter rättsväsende, samtidigt som samhället i fråga värnar om en maktstruktur. Slutpoängen, om jag får föreslå en sådan, är att rättssystem oundvikligen är korrumperade om makt i någon form existerar i samhället. Godwin gestaltar detta problem genom huvudpersonen Caleb Williams relation till godsägaren Ferdinand Falkland. Caleb, som själv beskriver sig som ”van att läsa, men inte att umgås med människor”, blev föräldralös när han var arton år gammal. Han fick då anställning hos Falkland, där föräldrarna hade arbetat innan. Caleb är också berättarrösten för större delen av boken.

Efter ett kort kapitel om Calebs historia, åker vi tillbaka i tiden och får Falklands liv presenterat för oss, i syfte att introducera Falkland för läsaren och samtidigt ge en förklaring till varför den så kallade ”katastrofen” inträffade, den som tvingat Caleb på flykt. Innan den huvudsakliga intrigen börjat, uppstår dock en existentiell konflikt i Falklands strid med rivalen Tyrrel. Där Falkland är ödmjuk och resonlig (”Ingen människa får tro att världen har gjorts just för honom”), är Tyrrel irrationellt egoistisk genom snedvriden religiös och deterministisk övertygelse (”Vi är sådana som Gud gjorde oss […] Vad gäller konsekvenserna, så sker det som sker”).

Förbiser man det något banala i Falkland och Tyrrel som uppenbara representanter för godhet respektive ondska, så finns en bakomliggande utilitaristisk problematisering, dels om en människas liv kan vara värt att offra för att rädda andras liv, och dels huruvida problemets magnitud förändras av faktumet att den offrade människan bevisligen leder till andras lidande och död.

Att skapa extrema mardrömsscenarion kan vara en effektiv retorisk strategi i debatter, men i prosan tenderar tekniken att bli tröttsam. Till exempel tror jag få människor orkar plöja igenom Ayn Rands självutnämnda magnum opus Och världen skälvde på 1250 sidor, såvida man inte själv sympatiserar med den radikala världsbild hon presenterar. Godwins mardrömsscenario är också något extremt, men han gör det tolerabelt genom bland annat smarta narratologiska strategier.

Ett exempel på detta är den komplexa berättartekniken som fungerar så pass väl, att både Edgar Allan Poe och Charles Dickens lär ha berömt Godwins förmåga att berätta ”baklänges”. I det första kapitlet är Caleb den som berättar att hans liv blivit förstört. Han delger också en episod om hur han påkommer Falkland öppna en koffert. Planteringen av denna mystiska koffert är sedan central och resten av boken blir en slags tillbakablick som till slut leder fram till vilka hemligheter denna koffert gömmer. På många sätt är boken en föregångare till den moderna deckarromanen.

Godwins kritik är i slutändan en kritik mot maktsystem och inte mot människor, vilket kanske är den största anledningen att boken är läsvärd även för oliktänkande. Falkland är en vänlig och givmild man under de första hundra sidorna, men korrumperas av det orättvisa rättsystemet och förvandlas till den motpol han från början kämpade emot.

”När mänskligheten någon gång har gått fram tillräckligt, kommer denna katastrof troligen att vara obegriplig, trots att den i det fall vi berättar om bidrog till att grumla och förlama en själ, som var mer generös och upphöjd än de flesta.”

Jag kan intyga att katastrofen som Caleb nämner i citatet ovan inte är obegriplig. Caleb drivs på flykt på grund av att han hittar bevis som pekar på att Falkland begått ett brott – ett brott som han tidigare genom sin makt lyckats undkomma bestraffning från. Caleb blir påkommen under upptäckten av bevisen och anser sig därför inte ha något annat val än att fly. Diskussionen om huruvida lagen – som är skapad för att skydda samhällets maktlösa – i realiteten skadar de lägre samhällsskikten är tyvärr relevant än idag.

Även den politiskt totalt ointresserade läsaren kan njuta av Caleb Williams äventyr. Naturskildringarna i typisk förromantisk anda är vackra och inte långdragna, antagonisterna är extremt ondskefulla på det unika sätt som bara hittas i politiska romaner och Godwins sätt att beskriva människors känslotillstånd är oöverträffat (”Hans fantasi var livlig när det gällde att uppfinna plågor.”) Allt detta, och mer därtill, ger Caleb Williams äventyr en kvalitet som utan tvivel kan likställas med hans samtida, mästerliga kollegors verk.

Joachim Sjöqvist

Caleb Williams äventyr
William Godwin
övers. Erik Carlquist
H:ström