Litteratur: Besinningens sår
Skribent: Malene. Aug 25, 2010. Kategori: Featured, Litteratur
Intrigen i Besinningens sår kretsar kring de två syskonen Liv och Marcus återförening med sin pappa. Pappan lämnade dem då de var små och har sedan aldrig hörts av, men nu när han snart ska dö har han bett sina barn och sin förra fru, barnens mor, att besöka honom på det hospice där han tillbringar sina sista dagar. Liv anländer i ett regnväder, hon har kört trettiofem mil. Marcus dyker också upp, välskräddad och med ett vitt leende. Men det vill sig inte riktigt, trots att kaffet smakar gott. För hur är det möjligt att förlåta ett helt liv utan en av sina föräldrar?
”Liv, jag ville… jag tänkte… jag måste…”
Den skrovliga rösten bryts av en hostning. Han drar ett rosslande andetag och blir sedan tyst.
”Jaa? Måste vad?
Måste vad?
Hon tänker inte hjälpa honom. Det är han. Han. Som ska prata.
Han hostar till igen. Andas, flåsar.
”Var det jobbigt att köra?” frågar han sedan.
”Jobbigt? Att köra?”
”Ja. Så långt.”
”Nää… Eller, jo förresten. Det var det. Fruktansvärt jobbigt.”
”Jaa. Det regnar ju.”
”Regnar. Ja.”
Den debuterande författaren Catharina Bergsten förlitar sig mycket på att dialogen har bärkraft. Det har den också för det mesta och boken inleds lovande. Men språket fungerar inte alltid riktigt hundra procent för att upprätthålla historiens tänkta stämning; det dova, långsamma hos fadern och det mörka i själva tanken att han är döende, att det är slutet, kommer inte riktigt till sin rätt. Ibland blir det lite för platt och nyanserna försvinner.
Historien känns inte heller riktigt som en kortroman (något den marknadsförs som) eftersom den bara behandlar en händelse och inte tillräckligt djupt undersöker de olika karaktärerna. Dialogen är också något för yvig och tappar bitvis sin spänst för mycket för att boken istället skulle kunna fungera som novell. Jag saknar en varsam redaktör som hade kunnat strama åt ännu mer, saknar ett mer precist språk som fungerar på alla plan; karaktärerna sinsemellan i dialogen, men också genomgående i förhållande till berättelsen.
Förlaget Scriptum är finlandssvenskt och har sin huvudsakliga utgivning i Finland, och visst kan det vara så att det är därför jag ibland har problem med dialogen som jag tycker tappar i trovärdighet; det gäller främst då karaktärerna brusar upp och tappar fattningen. Det kan vara en ton jag inte är van vid och heller inte riktigt förstår. Men på det stora hela är Besinningens sår en mycket sympatisk historia, utan onödigt krimskrams och med en gedigen äkta ton.
Info: Besinningens sår av Catharina Bergsten, Scriptum Förlag
