Litteratur: Badskumt av Katarina Johansson

Att bleka håret med lut och pudra ansiktet med bly var modernt för några århundraden sedan. För hårbottnen och hyn fick det förödande konsekvenser och med dagens kunskaper ter sig bruket löjeväckande. Fast är vi smartare idag? Frågan ställer Katarina Johansson, författare till boken Badskumt – gifterna som gör dig ren fräsch och snygg.

– Jag har skrivit boken för att göra läsaren medveten om vad som finns i ett vanligt badrumsskåp, berättar Johansson.

I Sverige förbrukar vi etthundratio ton kosmetika och hudvårdsprodukter varje dag. Förutom vatten innehåller dessa produkter mängder med kemikalier. Kemikalierna kan vara cancerframkallande, allergiframkallande eller giftiga när de kommer ut i naturen.

– Mycket av det vi köper gör vi i onödan och det medverkar till en ökad miljöbelastning. Behöver vi verkligen använda tretton skönhetsprodukter varje dag, vilket är genomsnittsanvändningen för en kvinna i Sverige? Ungefär sjutusen kemikalier finns det i ett välsorterat badrum.

Det är kemikalier som väntar på att tas upp av vår hud eller spolas ut med avloppsvattnet. Det första steget är att börja läsa på produkternas innehållsförteckningar. Badskumt redogör vilka kemikalier som är vanliga, deras för- och nackdelar och vilka som bör undvikas.

– Jag har haft två faktagranskare i form av Ethel Forsberg, före detta generaldirektör på kemikalieinspektionen, och Marie Lodén som är en av Sveriges främsta hudexperter. Det som står i boken är inget som jag själv har hittat på.

Badskumt vill få oss konsumeter att ta ett större ansvar för miljön, men även myndigheter och politiker behöver agera.

– Vi bör använda oss av försiktighetsprincipen, substitutionsprincipen och svensk miljöbalk i större utsträckning. Idag kommer dessa i skuggan av EU:s kosmetikadirektiv som inte innehåller några miljökrav alls. Branschen har en väldig makt. Det är en industri som på EU-nivå lägger stora resurser på lobbyverksamhet. EU:s kemikalieprogram REACH är omtalat men i praktiken uddlöst.

Det kan vara svårt att navigera sig fram mellan produkternas olika miljömärkningar och Johansson menar att en EU-standard borde tas fram så att det blir lättare för kunden att välja rätt vara i butiken. Hon är också kritisk till hud- och skönhetsprodukternas marknadsföring.

– Det finns mycket fulreklam, men av någon anledning accepterar vi att bli lurade. Reklamen ger sken av sådant som produkterna sedan inte kan leva upp till.

Kan du ge exempel på reklam som du tycker är missvisande?

– Det är vanligt att man överbetonar förekomsten av naturliga ingredienser. Läser man innehållsförteckningen till produkter som marknadsförs med ord som ”honung” eller ”oliv” innehåller dessa produkter i huvudsak vatten och kemikalier och mycket lite honung eller oliv.

Vad säger industrin när du har ifrågasatt innehåll och marknadsföring?

– Jag ringde producenten till ett hårfärgningsmedel som marknadsfördes som ”baserad på naturliga ingredienser, innehåll grönt te”. Innehållsförteckningen visade att medlet bestod av ungefär samma potenta kemikalier som är vanliga även i andra hårfärgningsmedel. ”Hur kan ni säga att det här baseras på naturliga ingredienser”, frågade jag. Svaret jag fick var ”produkten innehåller 80 procent naturligt vatten”.

– Det här kan naturligtvis fortgå så länge myndigheter, lagstiftare och vi konsumenter inte reagerar. Det är dags att börja ställa krav och sluta bli lurad, avslutar Katarina Johansson.

Text: Petter Ericsson

Artiklen finns även publicerad i Fria Tidningen 2011-04-27.