Film: Juno

I kväll har den hypade och Oscarsnominerade Juno premiär. Juno är en independent film som på filmfestivaler har lockat både till skratt och dragit publik till salongerna. Nu har filmen fått svensk distribution efter att ha gjort succé på Stockholms filmfestival.

Juno är en tonårstjej som oplanerat blir gravid och påbörjar en adoptionsprocess. Filmen kännetecknas av en rapp dialog och smarta kommentarer av Juno. Den amerikanska medelklassförorten gestalts med hjälp av det potentiella adoptivparet där kvinnan är smått neurotisk och mannen vägrar bli vuxen. Trots att Juno stundtals är både underhållande och rolig, så förstår jag aldrig varför filmen argumenterar för att barnet skall adopteras bort. Filmens tonårstjej bevisar filmen igenom att hon skulle vara fullt mogen att kunna ta föräldraansvar. Något som man däremot inte alltid kan säga om filmens vuxna karaktärer. Explicit redovisas konsekvenserna av abort och implicit antyds komplikationer med att behålla barnet. Någon psykologisk problematik, nutida eller kommande, med att adoptera bort ett barn tycks dock inte föreligga enligt filmens retorik. Är man konspiratorisk lagd så anar man den amerikanska högerns abortmotståndare skymta bakom kulisserna.

Betyg: 2