RSS Feed for This PostBenshi om...

Intervju: Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg, författare till Hungerhuset

En fuktkall eftermiddag i Malmö fick Benshi tillfälle att tala en stund med Loka Kanarp och Carl-Michael Edenborg, författare till den på Kolik förlag nyligen utkomna serieromanen Hungerhuset. De har med hjälp i sina bakgrunder på djupaste allvar kunnat kombinera två genrer som väl inte direkt kunnat betraktas som finkultur tidigare. Nyfikenheten blir än större med tanke på att de varit två om det helgjutna slutresultatet. Hur fungerade det egentligen att vara två om denna stämningsskapande skräckseriebok?

Utgångspunkt för arbetet har varit den svenska realistiska serieskolan med fokus på relationer, som sedan parats med filmiska skräckscenarios från klassiker som A Nightmare on Elm Street och Psycho. Kanarp har bland annat stått för det tydligt realistiska i dialogen mellan berättelsens två systrar, medan Edenborg inspirerats av kameraarbetet i Motorsågsmassakern. Bildvinklarna och sättet att jobba med perspektiv i skräckfilm går ganska lätt att applicera på seriemediet, berättar Edenborg, som fortsätter prata om vad han tror gjort att skräcken och serierna slagit sig in på finkulturscenen i Sverige på senare tid.

- Idag kan man utgå från en specifik genre och skapa kvalitet i samma format – sånt gick överhuvudtaget inte att göra förr. Det finns så många bloggar och nättidskrifter som skriver om verk som är mer alternativa att dagstidningana skulle bli utkonkurrerade om de ignorerade den typen av arbeten.

Det märks tydligt att inget lämnats åt slumpen då Hungerhuset skapades. Från det att grundidén kläcktes till bokens färdigställande har det dröjt ungefär två år. Det hela började med att Loka Kanarp bad Edenborg om en klassisk spökhistoria ur barns perspektiv där ett ödehus skulle vara en viktig ingrediens. Därefter har manus vuxit fram med hjälp av de båda, parallellt med tecknandet och skrivandet av dialogen. Kanarp har noga studerat bland annat hur skog ser ut för att kunna teckna den på ett fungerande sätt. I en riktig skog är allt huller om buller, och för Kanarp var utmaningen att få in rätt element som kunde förmedla känslan av skog till läsaren.

I Hungerhuset fyller, som titeln antyder, också själva byggnaden en viktig funktion där den direkt tar del i berättelsen genom att tala till läsaren. Det smått absurda draget som husets karaktär ger serien berikar också berättelsen och lyfter den ett snäpp. Under tecknandet jobbade Kanarp med en verklig förlaga som hon letade fram på Hemnet, och hon berättar att de som bott i huset förmodligen skulle känna igen sig i teckningarna av de enskilda rummen.

- Det är svårt att förklara, men ibland kan man känna att det är en sådär kuslig stämning i ens hem, som i en lägenhet där vi bodde tidigare. Det var lite den stämningen vi ville förmedla, berättar Kanarp som även tittade på planlösningar för att mer naturtroget kunna teckna hur de båda flickorna i berättelsen rör sig genom huset. Edenborg fortsätter:

- Sen blev det så att huset nästan blev som en kvinnlig person. Eller, kanske en kraft som intagit huset? Tanken var inte så från början, men till slut blev det en karaktär i berättelsen som också fick lov att avsluta den. Husets monolog skrev jag själv och den är också något av det jag blev mest nöjd med.

För Kanarp var det viktigt att fokusera på systrarnas relation, som även den egentligen är tämligen banal i grunden: två moderlösa systrar vars pappa sitter i fängelse har hamnat hos ett äldre par i utkanten av samhället där de ännu inte riktigt funnit sig till rätta. Poängen, berättar Kanarp, är att deras relation blir så viktig i och med att om den ena av dem försvinner så blir den andra verkligen ensam.

Även skräckmästaren H. P Lovecraft har varit en inspiration, med sina andra dimensioner och varelser. Carl-Michael Edenborg förklarar:

- Det handlar ju om det paradoxala, att trots att det inte finns någon våning under så går golvet sönder – det bildas öppningar där det inte borde kunna finnas några. Vinklarna i vissa rum stämmer inte riktigt, i slutet av boken lutar rummen på onaturliga sätt och det skapar en sublim obehagskänsla som är svår att ta på.

För Kanarp, som sedan uppväxten varit förtjust i klassiska spökhistorier, har istället böcker som Maria Gripes Agnes Cecilia och den känsla av kuslighet i vardagen och hemmet den förmedlar varit viktiga för känslan de skapat i Hungerhuset. Och de tror sig ha lyckats: boken har blivit väl mottagen och läsarna hör av sig och berättar att de blivit skrämda på riktigt. Men det var en svår balansgång där de var rädda för att det skulle bli lite väl mycket melodram, att de tog i för mycket.

- Tanken är att den ska läsas i ett sträck – det ska vara lätt, den ska bara flyta på. Därför finns det till exempel ingen berättarröst som det gör i många serier. Men visst går det att anlägga också ett djupare perspektiv. Huset kan lätt ses som den slukande hungriga modern om man gör en psykoanalytisk tolkning. Och den äldre systern som inte funnit sig tillrätta i fosterhemmet är psykiskt mer mottaglig medan lillasystern spjärnar emot.

För Kanarp och Edenborg har det samtidigt varit viktigt att inte göra berättelsen allt för symbolisk – det som händer måste få lov att vara på riktigt. Hungerhuset är tilltalande i sin avskalade tecknarstil och lyckas förmedla flickornas tunga känslor av sorg liksom de mer nervkittlande skräckvibbarna. En av anledningarna till att den här klassiska nästan naiva skräckberättelsen som kretsar kring utanförskap och föräldralöshet fungerar är också Loka Kanarps teckningar, hur kulissernas sceniska fond lyfter fram systrarna och ger dem en omedelbar närvaro. Vi känner med dem. Samtidigt får skuggorna och mörkret lov att ta mycket plats, och skogen och huset som döljer sig där lyfter sig nästan ur boksidorna.

 

Info: Hungerhuset utgiven på Kolik Förlag, av Carl-Michael Edenborg och Loka Kanarp.

Text: Malene Jensen

Tipsa om artikeln / Lägg som bokmärke:
  • Digg
  • del.icio.us
  • Facebook
  • Google
  • Live
  • Pusha
  • TwitThis
  • MySpace

Trackback URL

Sorry, comments for this entry are closed at this time.