Intervju: Fasad

Det regnar när jag knackar på fönstret vid Ystadvägen 13. Det är en halvhög, lite sliten och relativt anonym byggnad – om det inte vore för skyltfönstret på nedre plan. Anders Bergman, en av de fyra bakom Fasad, kommer och släpper in mig. Han och de övriga i redaktionen – Ola Ståhl, Terje Östling och Martin Bergström – håller till på kontoret på ovanvåningen, osynliga när du befinner dig ute på gatan. På långt håll syns den upplysta skylten – Följ ljuset. Låt ljuset bli din ledsagare. – just nu med ett budskap som refererar till ett projekt kring det profetiska kontra det politiska, initierat av konstnärsgruppen Red76. Tanken är att ju längre tiden går och ju fler hinner bidra med sina texter, desto mer upplyst blir skyltfönstret – och Dalaplan.

- Fasad har många likheter med en vanlig tidskrift, bland annat det periodiska. Men samtidigt kan vi inte definiera någon specifik målgrupp, utan vi måste rikta oss till allmänheten som redan finns där, berättar Anders. Visst är det ganska kryptiskt, men ändå relativt lätt att förstå. Alla känner till tidningar, och alla känner till skyltfönster – de brukar bara sällan kombineras.

Större delen av redaktionen har en bakgrund i konstnärliga yrken och erfarenhet av att jobba med projekt i den offentliga rummet, att använda offentligheten för att skapa en dialog. De tycker att yttringar i offentligheten ofta blir väldigt offensiva – att det blir ett fokus på själva rätten att uttrycka sig, istället för på själva innehållet.

- När vi flyttade in här 2006 såg vi helt klart en potential i själva fasaden. Helt plötsligt hade vi möjlighet att använda den där extra displayytan för att bidra med någonting, dessutom helt osäljande, i kvarteret, berättar Ola.

Den huvudsakliga poängen med tidningen – eller fasaden, något exakt begrepp är svårt att enas kring – är alltså politisk, men inte på det burdust utmanande viset. Ett citat från hemsidan beskriver det hela ganska bra. Fasad utgör ”ett försök att etablera och utforska möjliga kopplingar och gränssnitt mellan ett urbant arkitektoniskt rum och alternativa former för kulturell distribution.” Vem får komma till tals i det offentliga rummet? Hur ser kulturen ut – vad fyller den för funktion -  det offentliga rummet? Och vad kan kulturen och offentligheten göra för varandra?

- Fasad är dessutom ett sätt att berätta vad det är vi håller på med här. Alla jobbar med lite liknande saker, som grafisk design och kultur, men det är väldigt olika projekt. Det hade inte riktigt funkat att sätta upp en lapp, säger Terje. Fasad är någonting vi då och då kan enas kring och jobba tillsammans mot, samtidigt som kan vara spontana med hur vi gör innehållets urval.

Ola och Martin från Fasadredaktionen.

Fasad är alltså även ett sätt att rent konkret – men väldigt lågintensivt, eftersom det kommer upp/ut en ny fasad/tidning någon gång i kvartalet – visa upp olika aspekter av redaktionsmedlemmarnas verksamhet och kunskaper. Tidningen kan nog verka kryptisk för de som bara går förbi någon enstaka gång, men för de som går förbi oftare har den en annan mening. Killarna som jobbar med Fasad tar som regel själva kontakt med någon eller några de tror kan göra ett givande bidrag. Sedan realiseras bidragsgivarens idé i en samarbetsprocess som ofta går ut på att anpassa verket till det något ovanliga formatet – skyltning i ett fönster.

Terje fortsätter:

- Det är lite det som är det roliga, det konstiga formatet på den oväntade platsen. Dalaplan är ju på vissa sätt ett ganska tråkigt område – det är ingen plats där folk förväntar sig en fasadtidning, så det är spännande på vilka sätt det går att påverka stadsbilden. Vad gör folk på Dalaplan och vad går det att göra med ett skyltfönster där? Ett tag innan tidningen kom igång hade vi ingenting alls i skyltfönstret, och det var det många som reagerade på. Intressant i sig, att ett skyltfönster måste visa upp någonting att sälja.

Precis som det är svårt att hitta de exakta fraserna för att beskriva det Fasad innebär eller hur vi bör (bör vi alls?) benämna de som tar del av Fasad, är även själva konceptet ett sätt att tänka fritt kring kulturell distribution. Själva brukar redaktionen referera till Fasad som ”tidningen”, men det beror mest på att det var ett begrepp som passade bra, inte nödvändigtvis på grund av att det är det rätta begreppet – snarare blir Fasad ett försök att bredda begreppet ”tidning”. Redaktionen har heller inte velat nischa utgivningen för mycket utan har hela tiden eftersträvat en viss bredd med avseende på de medverkandes kön, härkomst och vilken typ av genre de arbetar med. Själva fasaden är ett koncept i flera lager: ljuslådan är snabbläst och fungerar som en ingång, medan själva skyltfönstrets innehåll blir en fördjupning – för läsaren, eller kanske besökaren, eller kanske helt enkelt för den som upplever?

Ovan ett foto från Fasad no. 1, av Peder Alexis Olsson. Mer om de olika fasaderna hittar du på Fasads hemsida.