Intervju: Anna Järvinen

Den 30 mars släpptes Anna Järvinens album Anna Själv Tredje. För sina två föregående skivor har hon hyllats av en enig kritikerkår och blivit sjufaldigt grammisnominerad. Även Anna Själv Tredje har fått fin kritik och gillas av Benshis musikskribent Mark Andersson. Benshi fick en intervju med Järvinen tidigare i mars. Det blev ett samtal som till stora delar kom att kretsa kring bildvärldens betydelse för hennes musik.

Men först var vi tvungna att tala om vädret. Inte pliktskyldigt eller slentrianmässigt som när man morsar på någon i affären. Nej, i Järvinens musik är årstiderna och väder påtagligt närvarande. Det är sommarmöten, det skymmer och blir klart, minnen sköljs av regn. De två tillfällen då jag har sett Järvinen spela i Malmö har både konserterna genomförts i kamp mot vädergudarna.

 

Hej, Anna! Sist jag såg dig var i Malmö Folkets Park 2009. Det var värdens sämsta sommarväder och regnet öste ned.

Hej, ja just det. Det var på Malmöfestivalen. Gud vad det regnade.

Året innan var du i Västra Hamnen. Då blev det snygg solnedgång i Öresund och du hade fina solglasögon, men det blåste jäkligt kallt.

Mm. Det blåste otroligt mycket när jag tänker tillbaka på det. Jag minns att det blåste så att stämbanden torkade. Det var en väldigt märklig känsla.  

Kan du komma hit när det är lite bättre väder?

[Skratt]. Jo, det vill jag gärna göra. I slutet på maj brukar vädret var som bäst. Jag ska försöka komma till Malmö då.

Under tiden jag satt och väntade på att du skulle ringa utbröt värsta hagelskuren här. Bilalarmen utanför började tuta i tron om att det var inbrottsförsök på gång.

Men oj. Här skiner solen och snön smälter. Jag har vårvinterlycka!

Ditt nya album heter Anna Själv Tredje. Kan du säga något om titeln? (Anna själv tredje är också en gestaltning av Jesusbarnet, jungfru Maria och Moder Anna i en gemensam bild. Motivet återfinns vanligen i skulpturer men har också målats av Leonardo Da Vinci (1510) och finns i Louvren, Paris).

Jag läste konstvetenskap i 20-årsåldern och fastnade för begreppet. Banalt nog berodde det troligen på att jag själv heter Anna och tyckte väl att det handlade om mig.

Det är en snygg titel. Har du haft titeln i åtanke ända sedan du släppte ditt första album?

Kanske är det så? Fast i så fall har min hjärna hemlighållit det för mig under fem år.

Under lång tid fanns det en helt annan titel i tankarna för den här skivan. Anna Själv Tredje kom som en ingivelse och helt oväntat. Jag satt vid datorn och fixade med låtlistan, texter och sånt där. Jag skulle spara och namnge dokumentet. Precis när jag var på väg att trycka ned första bokstaven i den gamla titeln dök plötsligt Anna Själv Tredje upp i mitt huvud.

Herregud! Tänkte jag. Självklart! Anna Själv Tredje måste albumet heta.

Man kan tolka det bildliga motivet som tre personer från olika generationer, men också som en och samma person representerad i tre åldrar.

Det är den senare tolkningen som känns relevant för mig just nu; att man går omkring med sina olika åldrar inom sig. Det är något man skall värna.

Motivet förkommer ofta i kyrkor och vanligen då i formen av en skulptur. Utan att ha någon religiös bakgrund har jag under den senaste tiden sökt mig till kyrkorummet. De erbjuder ett lugn och tid för eftertanke. Jag går in ganska ofta, tänder ljus, och tänker på dem jag vill tänka på.

När man kommer in i kyrkan möts man ofta av symbolen för treenighet Fadern – sonen – den helige anden. Det är i grunden exkluderande ord för en flicka. För mig känns det bättre att tänka Modern – dottern – anden.  Mot den bakgrunden är titeln Anna Själv Tredje också bra.

Men jag har inte valt titel utifrån en djupare teoretisk grund. Titeln tilltalar mig i första hand på en intuitiv och känslomässigt plan.

Funderar du mycket på musik i termer av bilder?

 Ja

Jag tycker din musik är väldigt bildmässig. Flera av dina intron skulle göra sig utmärkta som filmmusik och detaljer i din musik skapar omedelbara bildreferenser. Jag tänker exempelvis på fågelkvittret i låten Lilla Anna.

Ja, bildmässigt är precis vad det är. Låtarna kommer till för att livet kräver det. Ett bra sätt att stå ut med livet är att skriva musik.

När jag skapar min musik så är utgångspunkten att jag söker harmonier som representerar de känslorna som jag går och bär på. När jag hittar de första harmonierna släpper jag de ursprungliga känslorna. Då övergår jag istället till den bildvärld som harmonierna bär på. När jag färdigställer min musik och text utgår jag helt från den uppkomna bildvärlden.

Det finns något nordiskt i din musik, som också är kopplat till bilder. Jag tänker på referenser till årstider och väder. Likaså finns det i din musik en närvarande stad, men samtidigt en känsla av naturens element.

Ja. Jag kan bara säga, ja. [Skratt]. Så är det.

Hur är ditt förhållande till naturen?

Jag är rädd för att vistas bland djur och i natur. Istället är jag väldigt beroende av att vara i staden. Men jag gör försök att bryta det där. För ett år sedan anmälde jag mig till ridlektioner och satte mig upp på en häst för första gången i mitt liv. Jag tog lektioner varje vecka under nio månader och blev ganska duktig. Det var helt för att komma över skräcken för djur och natur. 

Men, hur va det nu du sa?

Att bilderna i din musik är nordiska och att det finns kopplingar till naturliga element. Låt oss säga att det vilar ett nordiskt ljus över din musik.

Mm. [Paus]. När vi pratade om vädret tidigare och jag berättade att snön smälter utanför fönstret. Då är det en väldigt stor händelse för mig. Det är en lyriks händelse när solen börjar värma igen.

I natt vaknade jag vid tretiden och öppnade fönstret lite grann. Då var det en koltrast som sjöng utanför. Sådant är jättestort för mig. Jag upplever våren på samma sätt som jag gjorde som sju-åttaåring. Det är en otrolig stark upplevelse.

Det låter fantastiskt.

Det är faktiskt. Men det är bara våren jag älskar på det sättet och som påverkar mig så starkt. Fast att under sommaren få kroppen inkapslad av hetta är också fantastiskt. Hösten och vintern däremot är för mig väldigt deprimerande.

Häromdagen såg jag morgonprogrammet i TV4. Annika Norlin (Hello Saferide, Säkert!) medverkade i egenskap av nominerad till DNs kulturpris. Hon fick frågan vilken artist hon skulle vilja lansera som kommande kandidat till priset. Hon svarade ditt namn därför att du har en stark platta på gång.

Woah [Paus] Vad fint.

Ja.

Oj.

 Vem tycker du förtjänar kulturpris?

Hm, svårt. Jag har många runt omkring mig som är duktiga. Men om jag måste välja någon så säger jag Mattias Glavå, som har producerat både Jag fick feeling och Anna Själv Tredje.

När vi lärde känna varandra för tio år sedan var jag kanske Sveriges mest blyga människa, men jag visste att jag älskade att sjunga. Att han sedan så självklart trodde på de låtar jag hade skrivit till första skivan var avgörande. Hade han inte trott på mig så hade inget av det här hänt. Så är det!

Vi rundar av samtalet. Jag lägger på luren och går ut. Hagelstormen har försvunnit lika hastigt som den kom. Istället bryter solen fram och värmer försiktigt mitt ansikte. Hur var det nu hon sa? Just det – vårvinterlycka!

Text: Petter Ericsson

Fotnot: Mark Anderssons recension hittar du här. Sedan intervjun gjordes har det blivit klart att Anna Järvinen kommer till Malmö och för en spelning  på Inkonst den 27 maj.