Gilla Facebook?

Det är mycket tal om sociala medier idag. Hur de kan hjälpa – eller stjälpa – demokratiska grätrotsaktioner, hur det med hjälp av Twitter eller Eacebook går att sprida ett budskap nästan med ljusets (i dagarna förvisso ifrågasatta, men ändå) hastighet. Den här effektiviteten och tillgängligheten är givetvis guld värd. Men bortom den uppenbara funktionaliteten i att sprida viktiga budskap finns det demokratiska baksidor även med Facebook. Att klaga är jättebra, en nödvändig förutsättning, men det är aldrig nog – vi måste också gå vidare på ett konstruktivt sätt, hitta alternativa lösningar som fungerar i praktiken.

Ett samhälle behöver kritiska rörelser och röster som på allvar vill förändra och jobbar för att påverka. Men att gilla någonting, är det att göra någonting? Facebook har blivit ett sätt att rättfärdiga sitt ickeagerande, ett smidigt verktyg för att bygga ett varumärke av sig själv som engagerad. Titta, jag attendar genusseminarier och stödjer ship to gaza-aktionen! Fint, men risken är så klart mycket snack och liten verkstad. Det är bra att uppmärksamma problem, att befästa sin frustration. Men sen då?

Det är inte lätt att förändra och det är inte lätt att jobba politiskt. Det som tyvärr tycks vara ännu svårare att se att det är samma sak – att förändra är att jobba politiskt. Du väljer själv de frågor du vill driva och hur. Uttalanden som ”jag tycker det är så tråkigt med politik” upphör aldrig att förvåna. Hur kan vi vara ointresserade av att engagera oss i våra egna liv? Varför tycker vi att det är konstigt att politiker ändrar åsikt, när det enda sättet att skapa förändring är genom diskussion och just det, förändring? Varför ser vi inte att politik är vi, politik är demokrati, politik är det samhälle vi vill skapa?

I viss mån är det givetvis de partiaktivas eget fel. De har varit dåliga på att kommunicera vad de gör, och den mediebevakning som finns riktar ofta in sig på höjdarna och vad de gör för fel – inte på vad de gör rätt eller på allt det vi andra kan göra. Huvudparten av allt poltiskt arbetet sker ideellt, lokalt, året runt. En riksdags- eller regeringspolitikers engagemang kan heller inte betygsättas via enskida politiska tal någon gång om året, utan måste vara en sammanvägning av dennes kontinuerliga engagemang i politiskt arbete: i lagda motioner, diskussioner och möten. Det är alltså problemlösning politiskt arbete handlar om, inte skattefusk eller skandaler.

Visst tar det tid att engagera sig politiskt. Visst tar det tid att syssla med förändringsarbete på allvar. Men tar det inte ännu mer tid och energi att gå runt och vara frustrerad, eller trött, på det som är fel i samhället? Det mervärde som kommer ur att vara med om att skapa någonting ger mycket mer än det ytliga som ligger i ett varumärkesbyggande på Facebook. Gilla är bra, men förändra är bättre – och det är mycket enklare om vi gör det tillsammans.

Text: Malene Jensen