Galago 30 år

Kanske är det på sin plats nu när Galago (som utkommit med nummer 100 i oktober) fyller 30 år att synliggöra den betydelse seriemagasinet haft för serier i Sverige. När produktionen av tidningen drog igång 1980 fanns ingen förståelse för vad grundarna Rolf Classon och Olle Berg egentligen pysslade med. Serier var ju för barn, och något kulturstöd för serier fanns inte.

Tyvärr sålde det första numret av Galago (som egentligen är en art små halvapor) så dåligt att Classon och Berg blev skuldsatta i sju år. Men skam den som ger sig! Genom åren har Galago publicerat i princip alla kända serieskaparnamn idag. SvD skriver om debutalbumet: “I svartvitt på billigaste A4-papper varvades serierutor av Olle Berg och en 19-årig Joakim Pirinen med satirtexter och lyrik av bland andra Katarina Frostenson och Bruno K Öijer.”

På Galagobloggen görs en definition av Galago som  “en pamflett för freden och en strid till döden. Det är även en tidskrift och ett förlag för tecknade serier.” Och visst ligger det någonting i det, eftersom vi i serieformatet finner den ultimata mixen av text, bild och (ofta) humor. Särskilt när det handlar om samhällskritik, som ju Galago med sitt vänsterperspektiv varit ganska duktiga på, finns det en viktig funktion i humorn som vägvisare in i folks hjärtan och maggropar. Överhuvudtaget kan serier vara väldigt fria i form och uttryckssätt, en av de konstarter som kanske mer än de flesta vågar ifrågasätta ramar och normer av olika slag. Idag finns det  en förnämlig bredd tillgänglig för den seriesugna när det gäller tecknarstilar och innehåll, något som knappast hade varit möjligt utan den väg som Galago lyckats hugga fram i kulturallvarets ibland förlamande tråkiga snårskog.

Vi på Benshiredaktionen säger grattis och ser fram emot minst 30 givande år till!