Film: Route Irish

Route Irish är namnet på den väg som går mellan Bagdads flygplats och stadens ”säkrade” område: Green Zone. I Irakkrigets fotspår bedöms vägen vara en av världens farligaste. I filmen Route Irish visas en rak väg mot det mörker som följer i krigets fotspår.

I Ken Loachs regi blir en film om kriget i Irak ingen klichémässig actionkavalkad. Istället gör han en realistisk och psykologisk studie av vad som händer när en före detta soldat försöker anpassa sig till ett civilt och vardagligt liv. Kriget är påträngande nära genom minnen, hämdbegär, moraliska förpliktelser och kontraktsfirmornas skuggmanövrar.

Loach fortsätter, som i flera filmer förut, med att utforska den engelska arbetarklassen och dess individualiserade kamp för att kravla sig upp till bättre standard. I It´s a free world (2007) var det Angela som startade ett bemanningsföretag och hyrde ut illegal arbetskraft. I den något mer humoristiska betraktelsen Looking for Eric (2009) lät han en sliten brevbärare drömma sig bort med hjälp av fotbollstjärnan Eric Cantona.

I Route Irish är Fergie (Mark Womack) kontraktsoldaten som återvänder hem till Liverpool efter fullgjord tjänstgöring i Irak. Han försöker hålla rastlöstheten och krigstrauman borta med alkohol, isolering och hård träning. När han får besked om att bästa polaren Frankie har dött under ett uppdrag på Route Irish misstänker han att allt inte står rätt till. Fergie drar igång sin egen mordutredning och han blir snart varse om att han är något känsligt på spåren. Kriget förs med hjälp av så kallade säkerhetsföretag som rekryterar och anställer soldater. Företagen gör allt som står i deras makt för att sanningen om kriget inte skall komma allmänheten till kännedom.

Route Irish är ett brandtal om vad som följer i krigets fotspår, men också en spännande thriller.

Text: Petter Ericsson

Fotnot: Texten finns även publicerad i Digital Life Free nr 2, 2011