Film: Du kommer att möta en lång mörk främling

I Woody Allens senaste film placerar han oss mitt i en relationskomedi till jazziga toner. Med London som bakgrund får vi bekanta oss med två gifta par, som utgör kärnan i dramat. Helena (Gemma Jones) är nyskild från sin man Alfie (Anthony Hopkins). Med en skvätt whisky och i spådomskort söker hon efter en mening i sitt liv. Spådamen är hoppfull om Helenas framtid och ser ett möte med en lång mörk främling. Att han senare visar sig vara en tjock och skallig främling, som försöker kommunicera med sin döda fru, förbiser hon.

Alfie, mitt uppe i sin livskris, håller sig upptagen med att gå till gymmet och bleka tänderna tills han träffar kärleken i Charmaine (Lucy Punch), en blond pengahungrig skådespelerska som deltidsjobbar som prostituerad. Giftermål blir det till dottern Sallys (Naomi Watts) förvåning. Sally är själv gift med Roy (Josh Brolin), en misslyckad författare och även här skymtar problem. Ett bekant ”gräset är grönare på andra sidan” scenario presenteras, där Sally börjar få upp ögonen för sin snygge chef, medan Roy har fastnat för kvinnan i rött, som har sitt fönster på andra sidan gården. En manlig narrativ berättarröst introducerar karaktärerna och ger filmen en litterär ton. Berättarrösten har facit i hand och är alltid ett steg före i händelseutvecklingen. Publiken kan luta sig tillbaka i biostolarna och känna sig trygg. Den här killen vet vad han håller på med.

Filmen är i det stora hela, förutsägbar. Scenerna med Alfie och Charmaine är byggda på allt för många klyschor, där vi ser en livsskris gestaltas i form av viagratabletter och allt för mycket muskelspännande. Skämten känns allt för välbekanta och sänker filmen. Titelns betydelse tas upp i filmen och visar på dess tvetydighet. Den speglar både hoppet om att träffa en lång mörk främling – en kvinnas romantiska kärleksförhoppning, och den talar också för, som Roy säger i filmen, den långa mörka främling vi alla kommer möta – döden. Detta är som skräddarsytt för en Woody Allen film, som ofta har kärleksrelationer i fokus, men alltid i en mörk kontext till livet.

Skådespelarna gör en övertygande insats och behåller publikens intresse tills berättarrösten artigt säger att det är dags att säga farväl och eftertexterna börjar rulla. Du kommer möta en lång mörk främling är inte Woody Allens bästa film, men har många träffsäkra stunder. När Roy bestämmer sig för att stjäla sin väns opublicerade roman så kommer en frisk fläkt över hela salongen, det blir en oväntad tvist i dramat. Woody Allen lyckas ändå på flera plan och får det att sticka till i händerna att applådera.

Text: Caroline Thörnholm

Fotnot: Caroline Thörnholm bor i Stockholm och pluggar sista terminen på sin kandidatexamen i journalistik. Hon har tidigare även läst filmvetenskap. Caroline kommer framöver att skriva om film här på Benshi.