Fantasyn och framtiden: Utopi magasin

Hollywood skriker efter nordisk skräck samtidigt som en litterär fantasyserie blir HBO-serie. Ska det då vara så svårt att i Sverige släppa det socialrealistiska arvet inom seriegenren? I Sverige har det tagit tid att etablera serien som genre, särskilt in i de kulturella finrummen. Men nu verkar tiden äntligen vara mogen för att kombinera de två i mångas ögon smått illbattiga kategorierna serieteckning och fantastik.

Illustration av Kalle Jonsson: En saturnkatt överfaller två olyckliga rymdresenärer.

Benshi träffade Fabian Göransson, chefredaktör för Utopi, serietecknaren Kim W. Andersson och författaren Sara Bergmark Elfgren första gången när de presenterade seriemagasinet Utopi under ett seminarie på Eurocon 2011. Första numret av tidningen utkom i mars i år och innehåller en imponerande variations- och idérikedom. Dessutom innehåller debutnumret också ”Utopisternas manifest”, en text som, som sig bör, tar sina stora anspråk på djupaste allvar:

”De senaste decennierna har kulturen och seriekonsten i synnerhet dominerats av realistiska och självbiografiska uttryck. Nu slår pendeln tillbaka. Vi är en ny generation serieskapare som vill förändra världen med episka serier. Vi har aptit för det vackra, det storslagna, det dramatiska, vi älskar uttryck som fyller oss med svindel och tar oss till andra världar. I eskapismen blir känslan av frihet så påtaglig och samtidigt så smärtsamt utom räckhåll.”

Trion berättade med både humor och seriositet om hur det är att komma ut ur Narniagarderoben och om hur det är att som serietecknare kämpa sig fram i ett hav av bitter återhållsam diskbänksrealism och ironi. Det märks att en av förutsättningarna för Utopi var att den i huvudsak skulle vara i färg – och det märks på mer än bara ett plan.

I efterhand ställer jag några frågor till Fabian:

Utopi är “en ny tidning för episka serier”. Varför just “episka serier” och vad är särskilt med dem?

- Episka serier sammanfattar serier inom genrer som sci fi, fantasy och skräck. Men också äventyrserier och historiska serier, kort sagt berättelser som rör sig bortom realism och självbiografi. Episka serier försöker ge stora läsupplevelser med vackra och välgjorda bilder, och med spännande berättelser som samtidigt vill säga något mer än att bara underhålla.

Varför behövs Utopi i Sverige och varför ska vi då läsa sci fi, fantasy och skräck?

- I Sverige har en ny generation serietecknare börjat träda fram, tecknare som vill göra storslagna och originella episka äventyrsserier. Utopi är vår plattform, där vi kan hitta våra läsare och nå ut med våra serier regelbundet. Men vi hoppas också på att bli en plattform för eskapism och fantastik inom andra kulturyttringar som litteratur och film genom till exempel artiklar, noveller och intervjuer. Alla som älskar sci fi, fantasy och skräck har någon gång drabbats av en hisnande, överväldigande upplevelse av att nästan nudda vid en annan värld, en större värld. Vi som en gång varit där försöker alltid återfinna den där ypperligaste formen av eskapistisk berusning, och i Utopi kommer vi bjuda på just det.

I första numret finns en bred repertoar av stilar och historier representerade. Finns det många som redan gör episka serier i Sverige idag, men som hittills verkat i det tysta?

- De som medverkar i Utopi består i huvudsak av två kategorier. Den första kategorin är tecknare som verkat i det fördolda, som envetet skapat episka serier utan att ha någonstans att publicera dem annat än i egna fanzine. Den andra kategorin är tecknare som tidigare gjort självbiografiska, realistiska eller politiska serier, stripar eller skämtteckningar, men som nu gått över till att göra episka serier.

Till sist. Tror du att nörden på väg att få mer cred än tidigare i Sverige? Varför det i så fall?

- Olika nördkategorier har blivit socialt accepterade i olika omgångar. Under IT-bubblan blev datornörden socialt accepterad och under 00-talet blev också alternativserierna etablerad kultur. Just nu håller skräcklitteratur på att bli finkultur och då följer science fiction och fantasy-genrerna naturligt med i nästa steg. Det gäller för de här genrerna att bevisa att de har något mer att berätta, att de inte bara är verklighetsflykt, utan att de kan ge spännande perspektiv på den värld vi lever i. Samtidigt kanske verkligheten blir mer och mer en estetisk skapelse, ju mer tid vi tillbringar med internet och media, så ordet verklighetsflykt nästan töms på sin mening.

I Utopi trängs verkligen färgerna och historierna. Lina Neidestams frodiga huldra livar till exempel upp den queera stämningen i fäbodvallen och Lisa Medin berättar hejdlöst om en framtidsdystopi där musiken fått oanade krafter och blivit ett maktmedel. Fabian Göransson kvinnliga deckarhistoria om Blenda är minst sagt förtjusande men det som berör mig mest är nog Karl Johnssons Offret, om en trälflicka i forntiden. Berättelsen är målad i breda drag och ansiktsuttrycken och de intagande kvällshimlarna fångar en omedelbart. Det blir genom mångfalden och tilltalet helt enkelt uppenbart att episka serier inte är till för något fåtal. Antingen det, eller så är vi allihop väldigt nördiga innerst inne.

Text: Malene Jensen