Drive

Den danske regissören Nicolas Winding intar amerikansk mark med namn som väger tungt i det unga etablerade Hollywood. Vi ser Ryan Gosling i huvudrollen som en stuntman som halkat in på den kriminella banan och extraknäcker som bilförare åt inbitna rånare. När en kupp går fel dras han med i blodfyllt spel, där det bara finns ett sätt att klara sig med livhanken i behåll – slå tillbaka…

Med en tandpetare som nonchalant sticker ut ur mungipan ser vi Gosling köra ifrån en brottsplats med polisen tätt bakom sig. Bilen ger ifrån sig ett gasande ljud samtidigt som ett dånande helikopter brus och en polisradio skriker i mun på varandra. Ett snabbt klipp senare och vi ser honom klädd i polisuniform. Winding backar ut kameran och publiken får fyndigt reda på att han är stuntman i en Hollywoodfilm.

Drive är inte bara bilkörande och action, ett kärleksintresse utvecklas snabbt och ger publiken en chans att andas ut. Vi ser Carey Mulligan spela en ung moder som ensam tar hand om sin son, och med Gosling några dörrar bort, påbörjas en romans. Mulligan och Gosling utgör ett strålande par för visuellt berättande. Dynamiken mellan de två går inte att missa och båda visar upp ett smärtat vemod som får det att slita i kroppen.

Filmens avskalade manus gör att ljudbilden är i ständigt fokus och pulserande musik träffar publiken från första stund. Skådespelarna lämnats med stort utrymme att arbeta med, där bristen på dialog gör att orden klingar desto stakare. Winding leker med ljussättningen och använder bländande solljus i dagsscener och dämpande lyktstolpar i nattscener för att ge filmen sin estetiska look. Publiken dras mellan melankoliskt lugn och brutalt våld. Men våldet är aldrig vårdslöst inkastat, utan konstnära och alltid med en provocerad eftereffekt.

Drive är ingen sedvanlig actionrulle med ett glossigt hollywoodformat och storslagna actionscener. Nej, Winding har satt sin egen snurr på genren och är inte rädd för att bryta mot regler och har lyckats göra en lättsmält story till ett skickligt hantverk. Drive blåser nytt liv i den trötta actionrullen, där slarviga knytslag och påkostade actionsekvenser har skjuts åt sidan. Istället riktas kameran åt annat håll och vi ser en våldsekvens utspela sig i skuggande siluetter. Drive är en iögonfallande film som biter sig fast, och visar att Winding är namn värt att lägga på minnet.

Text: Caroline Thörnholm