Det kungliga dockhuset

Sveriges kungahus är någonting vi pysslar med. Vi skvallrar, läser och avundas. Vi tar det på allra största allvar just i de stunder vi pysslar med det, resten av tiden lever vi i verkligheten. Det kommande bröllopet är såklart ett nytt tillfälle att samlas och pyssla, inte bara för dem med fikaraster och tid över men tydligen även för dem som skriver böcker.

Linnea Tillema skriver i en artikel i DN om tre nya böcker om kronprinsessan Victoria. I samtliga används utstuderade och in i minsta detalj planerade porträtt för att framställa henne som en lämplig framtida regent. Samtidigt är hon den vanliga grannflickan utan några pretentiösa anspråk.

Kungahuset är i flera bemärkelser ett dockhus. Man tar fram det i stunder av lek, och stoppar undan det i stunder av allvar. Till synes fläckfritt och proportionerligt. Helt genomskinligt, dock komplett och acceptabelt tack vare en fjäderlätt illusion.

Det ska sägas att varje illusion har sin gräns. Vi har slutat tro på troll och jättar. Nästa generation kommer inte att tro på någon av dessa. Frågan är om de kommer tro på prinsar och prinsessor.