De politiska analyserna riskerar att bli utan

En ny kulturpolitisk omställning innebär att samhällsdebatterande tidskrifter, vars existens hänger på Kulturrådets finansiella stöd, i framtiden riskerar att helt bli utan statliga pengar. Istället prioriteras de renodlade kulturtidskrifterna.

Många sociala och politiska tidningar kommer alltså per definition att försvinna. Jag undrar om inte detta är ett försök att utmanövrera det sista av en nyanserad idédebatt. Utan de mer ingående analyser som dessa tidskrifter för med sig riskerar vi att lämnas åt dagstidningarnas korta och ofta ensidiga debattvardag. Ska verkligen samhällsdiskussionen begränsas till de två blockens gnabbande och snabbmedias ris och rosor?

Vi behöver många röster och från många olika håll. Det är väl själva poängen? Jag och många med mig har känt en viss stolthet över att det hittills har varit så, att sittande regeringar har gett pengar till såväl den egna opinionen som meningsmotståndarna. Den renodlade kulturkritiken gynnas, men bara på pappret. Vari ligger poängen med att föra kulturkritik utan en pågående samhällsdebatt parallellt? Vill makthavarna vara ifred medan vi andra förnöjt ägnar oss åt konsten?

Fedja Borčak