Centralstyrd kulturpolitik om SD får bestämma

SD vill stärka kulturlivet genom att minska bidragen till den regionala musik- och kulturverksamheten med 300 miljoner kronor, enligt Sveriges Radios Kulturnytt.

Sverigedemokraternas Mattias Karlsson menar att det statliga stödet till kultur som syftar till att chockera, uppröra eller provocera bör avvecklas till förmån för en centralstyrd kulturpolitik med inriktning mot vad Karlsson kallar en ”konstruktiv, positiv och samhällsnyttig kultur”.

Som ett led i detta är SD beredda att skjuta till en halv miljard kronor till hembygdsföreningar, spelmanslag, Riksantikvarieämbetet, folkdanslag samt museer.

Kultur skapad och förmedlad efter alltför hårda politiska riktlinjer väcker förstås obehagliga minnesbilder från forna dagar till liv, bilder från nationalsocialistiska bokbål och kinesisk kulturrevolution. Ett samhällsbyggande där politiken inte längre utgör ett ramverk utan istället styr uttrycken och ifrågasättandet och således också själva kärnan för fruktbar, demokratisk debatt.

Men SD:s uttalande signalerar också en rädsla för kritik mot partiet från den samtida kulturens många starka röster. De eklektiska konstyttringarna, vars armar räcker såväl långt som djupt står förstås som ett stadigt hot mot den ensidigt exkluderande politik som Sverigedemokraterna propagerar för.

Vi tar ofta kulturen för given. Vi gläds åt att den finns, åt att den skänker oss någon form av mervärde och vidgar våra vyer. Nu står samma kultur under direkt hot av ett populistiskt parti som vill se konsten centralstyrd. Ett parti som vill lotsa in produktionen av teater, musik, film, konst och litteratur på ett allmännyttans folkliga spår. För en ”svenskare” och ”nyttigare” kultur.

SD vet om att kulturarbetarna och konstnärerna och regionförbunden är en makt att räkna med. En makt som ständigt bjuder motstånd genom kommunikation över gränser. En makt som bryter konventioner och skapar mellanmänskliga möten. Därför måste kulturen och konsten enligt Sverigedemokraterna tyglas och hållas hårt.

Vad SD:s kulturpolitik skulle kunna tänkas innehålla är oklart. Men man kan förutsätta att den konstruktiva och folkliga samhällsnyttan i den Sverigedemokratiska kulturpolitiken har mycket lite att göra med den mångfald och öppet ifrågasättande och brobyggande filosofi vilken vi idag associerar med begrepp som konst och kultur.

Å andra sidan kunde den som lyssnade bortom hockeyskrålandet på partiets tv-sända valvaka notera att Jimmie Åkesson gjorde entré på scenen till tonerna av Moldaviens bidrag till Eurovisionsschlagern, men det kanske ska uppfattas som sarkasm?

Mark Andersson