Chip Taylors Block Out The Sirens of This Lonely World är en resa genom själsligt mörker som musikaliskt sparsmakad och med trösterikt lyriskt tilltal trevar mot ljuset. Få artister är så tjurskalligt ovilliga att leva på gamla meriter som Chip Taylor, det märks såväl på den spretiga utgivningen som på en outsinlig produktionstakt. Nya Block [...]

På Det kommer aldrig va över för mig slänger Håkan Hellström av sig sin mest bekanta popkostym för rastlös experimentlusta och ett oblygt sökande efter självet bortom artisten. Bob Dylan skrev My Back Pages som tjugotreåring. Redan då medveten om ungdomens strävan efter vuxenhet och med en hunger efter en snabb fix av ett helt [...]

Steve Earle fortsätter att prångla ur sig album i stadig takt. Nya The Low Highway är en eklektiskt spretig men alltjämt angelägen historia. Steve Earles fjortonde studioalbum, The Low Highway äger inte mycket av det väl sammanhållna formspråk som har genomsyrat merparten av artistens produktion under 2000-talet. Istället ser albumet Earle vända och bända på [...]

Magnus Ekelund & Stålets tredje album, Dödskult ser en artist som växer sig alltmer bekväm i sitt formspråk gå vilse i alltför lättvindiga upprepningar. Magnus Ekelund tycks outröttligt produktiv. Tre album på lika många år har etablerat ett för artisten stabilt ramverk av synthtung popeufori, rik på såväl känslostormande botten som medveten samhällskommentar.

Sällskapet följer upp den fem år gamla debuten med Nowy Port och fortsätter att utforska dystopiska ljudlandskap på industrirockens bakgård. Östeuropa genom Sällskapets lupp är så dunkelt, suggestivt och genomblåst av svartvita vindar att det närmast framstår som en grådaskig och tröstlös karikatyr. Det är en inte helt okomplicerad faktor att i ta i beaktande [...]

Glimra, med bekantingar från Ainbusk Singers debuterar med en albumgiv i landet mellan country och visa. Gotländska Glimra utgörs av trion Annika Fehling, Annelie Roswall och Bittis Jakobsson, samtliga från mer namnkunniga Ainbusk Singers, fint uppbackade av bluegrassgruppen G2.

Nord & Syd debuterar med Som en människa och konstruerar subtil och känslostormande pop som rotar i levandets skevhet. Nord & Syd tar fasta på desperationen som popeuforins mest efterhängsna bihang men också förtrogne följeslagare för att föda vackert känslostormande musik. Det är ett väl beprövat nyttjande av den dualistiska konstens dramaturgi i skärskådandet av [...]