Bokrean puttrar på

Det var längesen jag gick in i en boklåda under bokreatider och fann ett fynd. Men även om konceptet blivit rätt urvattnat vid det här laget är det fortfarande ett av de mer trevliga litterära händelserna på året.

Mest att vinna på det har ju förstås bokhandeln, som annars inte har det särskilt lätt. Konkurrensen från nätbokhandlarna är förödande. Det förhållandet avspeglar sig även under bokrean. På nätet är det både billigare och lättare att hitta fram till de bra, ibland lite udda titlarna. Men det finns givetvis en viss charm i att trängas med andra människor, botanisera, vrida och vända på böckerna, bläddra på måfå, läsa inledningsmeningarna. Just detta att leta sig fram till verk tror jag är viktigt både för initierade läsare, sporadiska sådana och ungdomen som just upptäckt vissa av litteraturens mer värdefulla egenskaper. Bokrean är också en bra påminnelse om att folk fortfarande är intresserade av att läsa.

Inte desto mindre frågar man sig varje år hur länge till bokrean kommer att finnas där. Den frågan gäller visserligen såväl antikvarierna såväl som de fysiska boklådorna överhuvudtaget. Det kommer att krävas en kraftansträngning om man man på allvar ämnar konkurrera med nätet. Fram till dess att handlarna i stan får ner reapriset ytterligare fortsätter nog åtminstone jag att leta böcker online. Jag kan glädjas för mina inköp hittills: en bok om Daytonavtalet, en om skriftkulturens död, en av Herta Müller, en av Baudelaire om Poe och en med fyra dramer av Pusjkin. Men jag kan inte lätt låta bli att sakna den där klyschan som alla handlare bakom disk någon gång drar till med: “det här räcker som helgläsning i alla fall, va?”.

Fedja Borčak